Samsjuklighet är det nya ordet för vad som förut kallades dubbeldiagnos. Det betyder att du har psykiska problem vid sidan av beroendeproblem.

En kartläggning som Socialstyrelsen gjorde 2019 visade att sex av tio kvinnor och mer än hälften av männen som hade varit i vård för beroende hade både beroendeproblem och psykiska problem. Vid samsjuklighet kan det behövas hjälp från flera håll samtidigt!

Viktigt att be om samtidig hjälp för dina problem

Förut krävdes ofta att det skadliga bruket var borta innan du kunde få hjälp för andra bekymmer, som till exempel psykisk ohälsa.

Men idag vet man att det är mer effektivt att ge vård för båda problemen samtidigt. Det gäller också om du har ett beroende. För att du ska få den bästa hjälpen ska du alltså inte bara erbjudas hjälp att komma tillrätta med skadligt bruk och beroendeproblem.

Vården ska göra sitt bästa för att du ska få samtidig hjälp med båda problemen. I Socialstyrelsens riktlinjer står det: ”Personer med samsjuklighet behöver få stöd, vård och behandling för båda tillstånden samtidigt. Insatserna behöver också samordnas”.

Du kan till exempel behöva hjälp med:

• Att ändra din användning av narkotika eller beroendeframkallande läkemedel.
• Ditt psykiska mående Läs mer om psykisk ohälsa på kraftverket.org
• Att lösa andra problem, som boende och sysselsättning

Vem ska hjälpa till med vad?

Om du har kontakt med hälso- och sjukvården (vårdcentral, mottagning eller sjukhus)

Din läkare ska om du vill:

hänvisa till socialtjänstens missbruks- och beroendevård som har kompetens eller till hälso- och sjukvårdens beroendevård. Om socialtjänsten är det bästa alternativet ska läkaren erbjuda dig en SIP,  Samordnad individuell plan, för ett bra samarbete mellan läkaren och socialtjänsten.

Om du har kontakt med socialtjänsten

Din socialsekreterare som arbetar med skadligt bruk och beroende ska om du vill:

ta initiativ till en Samordnad individuell plan, SIP, med psykiatrin/sjukvården för att du ska få hjälp med dina psykiska besvär – om du inte redan har en SIP:

Finns det en speciell vårdenhet inom hälso- och sjukvården där du bor med kompetens för både beroende för ditt psykiska mående? Då är det förstås ett bra alternativ för dig och din socialsekreterare att göra en SIP med.

Det kan vara till exempel ett beroendecentrum,  som finns i olika former – här ett exempel i Jönköping. De tar emot unga under 18 år i vissa län. På många platser finns MiniMaria som särskilt är till för unga med skadligt bruk eller beroende – här brukar man kunna gå tills man är 20 eller 21 år. Läs på 1177.se och se om de har MiniMaria där du bor.

Om du är för ung för beroendecentrum och det saknas MiniMaria: kontakta Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, så ska de leda dig rätt. BUP finns i alla län i landet.

Tänk på att BUP kan ha en roll i din SIP för att hjälpa dig med ditt psykiska mående även om du redan går på MiniMaria eller beroendecentrum.

Oavsett om du vill ha en SIP eller inte

Socialtjänsten eller hälso- och sjukvården – beroende på vem du har kontakt med – ska göra en så bra bedömning de kan av ditt psykiska tillstånd. De ska också bedöma din användning av narkotika, alkohol och/eller beroendeframkallande läkemedel.

Och de ska erbjuda dig vård och stöd utifrån sina bedömningar och dina behov.

Om du har kontakt med hälso– och sjukvården ska din läkare också göra en noggrann bedömning hur din fysiska hälsa är.

Det är vanligt med flera diagnoser

Det är vanligt med en eller flera psykiatriska diagnoser eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vid skadligt bruk och beroende.

För att ta reda på hur det är i ditt fall behöver du få en bedömning av psykiatrin i din region – sök på 1177.se. Det kan handla om till exempel ångestsyndrom, depression eller ADHD.

Om du är under 18 år är det i första hand Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, som du ska vända dig till.

För ADHD och autism behöver man göra en särskild neuropsykiatrisk utredning – läs mer om neuropsykiatrsika diagnoser på kraftverket.org.

Rätt till stöd vid ADHD

På 1177.se kan du läsa mer om vilken sorts stöd du har rätt till om du har ADHD.

På umo.se kan du läsa mer om stöd upp till du fyllt 25 år.

Nationella riktlinjer för ADHD och autism och för depression och ångestsyndrom

Socialstyrelsen har också tagit fram riktlinjer för ADHD och autism, samt riktlinjer för depressions- och ångestsyndrom som vården ska försöka följa. Läs mer om dessa på socialstyrelsen.se.

Källor: Socialstyreslen.se, Region Stockholm, Region Jönköping, Region Norrbotten, 1177.se, bup.se, minimaria.se

Det finns olika sätt för vården att samverka

Samordnad individuell plan (SIP)

En bra samordning utgår ofta från en Samordnad individuell plan, SIP, som vi skrivit om ovan. Redan 2010 infördes det i socialtjänstlagen och hälso-och sjukvårdslagen att personer som behöver insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård ska kunna få en SIP.

Planen ska utarbetas tillsammans med dig och den ska tydliggöra vem som gör vad.

Men det är inte alltid det behövs en SIP. Det behöver du bara om du har behov av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser samtidigt.

Nätverksmöten och team

Bra vård är långsiktig, samtidig och utgår från dina behov! Du kan begära nätverksmöten mellan de som har med din vård och behandling att göra. Be att få en kontaktperson som du kan träffa och prata med under tiden mellan mötena.

Ibland finns team där socialtjänst och sjukvård jobbar gemensamt inom en verksamhet och kan hjälpa dig med olika problem samtidigt. Teamen kan kallas CM (Case Management), ACT eller A-CRA.

Även personligt ombud kan ingå.

Case Management, CM

Case Management, CM, är en insats som samordnar vården för personer med allvarliga psykiska funktionshinder för att de ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Arbetssättet växte fram i USA på 1970-talet för att underlätta för tidigare slutenvårdspatienter att bo kvar ute i samhället.

Målgruppen är personer från 18 år och uppåt med allvarliga psykiska funktionsnedsättningar såsom schizofreni, annan psykos eller personlighetsstörning.

Idag används insatsen även vid allvarliga beroendeproblem.

Syftet är att personer med allvarliga psykiska funktionshinder ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Målen är att patienterna ska hålla kontakt med vård- och stödsystemet, att sjukhusvistelserna ska minska och att den som är sjuk ska få bättre livskvalitet.

Innehåll och genomförande: Case management är egentligen ett samlingsnamn för flera typer av stödmodeller. I alla modeller har en så kallad case-manager en samordnande funktion: Case managern har ansvar för att utredning, planering och bra insatser genomförs och följs upp med den som är sjuk.

Däremot skiljer sig de olika modellerna vad gäller hur ofta klienten träffar case managern och hur mycket samordning som behövs. Case managerna kan också ha olika roller i de behandlande insatserna.

Ibland kan det också finnas flera samordnare för alla insatser som du behöver.

Assertive community treatment, ACT – allt vanligare

I ACT delas hela det behandlande arbetet av ett team där exempelvis en socialarbetare, sjuksköterska och psykiater ingår. Teamet arbetar aktivt uppsökande och finns tillgängligt dygnet runt. Metoden är effektiv mot stress, smärta, depression, ångest och övervikt – men även skadligt bruk/beroende.

ACT för unga används upp till 19 år. Här utgår samordnaren mer från klientens egna val och starka sidor vid planeringen av insatser och fungerar mer tydligt som klientens ombudsman än i andra varianter av Case management.

Personligt ombud ingår i ACT

I ACT ingår också personligt ombud som är den form av mindre intensiv Case management som används mest i Sverige i dag.

Det finns stora skillnader mellan verksamheter i hur personligt ombud utförs och organiseras. Men i ACT betonas klientens egna önskemål och val, och inriktas på att klienten ska nå sina mål. Insatsen används inte så ofta om du har ett pågående skadligt bruk.

Adolescent Community Reinforcement Approach – A-CRA

A-CRA  är ett behandlingsprogram för barn, ungdomar och unga vuxna 12–24 år med narkotikabruk – och bygger på samverkan med vårdnadshavare.

Metoden utgår från KBT,  kognitiv beteendeterapi, och inlärningspsykologi.

Källor: Socialstyrelsen.se och SiS