Vårdplanen

Du och din socialsekreterare tar tillsammans fram en övergripande plan: Vårdplanen är långsiktig, och en sådan plan får du både om du är omyndig och om du är myndig. Den ska ge grunden för vad socialtjänsten ska göra för dig. Om du är under 18 år är dina föräldrars/vårdnadshavares roll viktig. Läs mer om dina vårdnadshavares roll i textboxen ”Vårdnadshavares roll om du är under 18 år” längre ned här på sidan.

Vårdplanen brukar innehålla uppgifter om tidigare behandlingar och hur din situation är nu. Det ska framgå vilka behov du har och vilket stöd du behöver, till exempel genom en placering i vård. I vårdplanen ska det stå vilken vård du ska få och under hur lång tid.

Genomförandeplanen – vardagsnära mål

Genomförandeplanen – som också både unga och vuxna får – skiljer sig från vårdplanen. Genomförandeplanen utgår ifrån hur det ser ut i vardagen. Den ska kunna ändras under behandlingstiden och ta hänsyn till dina individuella behov om något förändras. En sådan koll bör göras ofta, en gång i veckan eller varannan vecka.

Här finns de konkreta målen för vad du vill uppnå och hur ni ska kunna se att det fungerar. Det kan vara ett eller flera mål, både på lång och kort sikt. I genomförandeplanen beskrivs också metoderna för att nå målen.

Var frågvis!

Socialtjänsten ska informera dig om vilken hjälp som finns att få. Det kan vara bra att ta reda på hur det ser ut i just din kommun innan du söker hjälp. Ju bättre förberedd du är desto större möjlighet har du att föreslå vad du tror är bäst för dig.

Mycket information finns att hitta på internet. Vilka HVB-hem, hem för vård eller boende, samarbetar kommunen med? Hur samarbetar man med hälso- och sjukvården? Finns det olika former av vård som du kan få på dagtid samtidigt som du bor kvar hemma – öppenvård? Du kan också få bra information från brukarorganisationer och frivilligorganisationer.

Du kan ta med en anhörig, vän eller kontaktperson från en frivilligorganisation som stöd om du känner att det är mycket att tänka på. Du kan också spela in samtalen för att ha stöd för att komma ihåg vad ni sagt.

”Vårdkejda” – när flera behöver hjälpa dig

Om det behövs en ”vårdkedja”, där flera olika insatser är inblandade, ska det stå hur den är tänkt att fungera och hur samordningen ska fungera (läs mer om Samordnad individuell plan). Samarbete med andra vårdgivare för till exempel stödmedicinering ska också beskrivas här. Och om din familj ska medverka på något sätt i din rehabilitering.

Källor: Socialstyrelsen, kunskapsguiden.se, 1177.se

Bra panering bygger på en bra utredning

En utredning kan gå till så här:

Inom många socialtjänster arbetar man med intervjuer och formulär för att få reda på hur dina problem ser ut. Man vill veta hur du använder narkotika, vad du använder, hur mycket och hur ofta.

Ofta börjar man med att bedöma ditt narkotika-problem eller problem med narkotikaklassade läkemedel med hjälp av DUDIT. Det är ett frågeformulär med elva frågor. De första frågorna handlar om hur mycket och ofta du tar narkotika och resterande frågor ger indikationer på allvarligare problem.

Därefter bedömer man ditt behov av vård. För det används vanligtvis formulären UngDOK eller ASI om du är över 18 år. För unga upp till 21 år kan också ADAD användas, som är ytterligare ett formulär som handlar om att se hur din problematik ser ut. Det gäller både hur du använder narkotika och hur din hela din situation ser ut.

Formulären och intervjuerna kan innehålla många andra frågor – om din bakgrund och om vad du har varit med om. Det här frågar man för att man ska få en helhetsbild av dig, som underlag för att ta reda på vilken hjälp du behöver.

Att en socialsekreterare använder de här intervjumetoderna handlar inte om att i onödan ”lägga sig i”. Man försöker inte heller ställa någon diagnos, utan bara få en uppfattning om hur man bäst kan hjälpa till med de resurser som finns inom kommunens vård vid skadligt bruk eller beroende.
Här kan du läsa mer om olika frågeformulär.

Vad tittar man på när det ska avgöras vilken hjälp du behöver?

För att du ska få rätt behandling utgår man från dina svar i formulären och intervjuerna. Man ska försöka ”matcha” insatserna till just dina behov och förutsättningar. Det kan handla om:

• Ålder – om du har fördel av att gå i behandling med jämnåriga. Olika behandlingar som du kan gå hemma eller få på behandlingshem (HVB-hem) finns för olika åldrar.
• Hur länge och hur mycket droger du har använt.
• Om du fått hjälp förut och hur den hjälpen fungerade.
• Om du har andra problem – till exempel med din psykiska hälsa eller boendesituation.
• Hur inställd du är på att ta emot vård och hur väl medveten du är om dina problem.

Slutligen görs en individuell bedömning där man tittar på hela din situation. Har du fått hjälp förut? Då kan det väga tungt hur du klarade den behandlingen och hur du medverkat till din planering.

Vilka uppgifter har utredaren rätt att begära?

Om du söker hjälp för beroende av droger är det främst din användning av just droger som är av handläggaren ska ta reda på. Det är för att hen ska kunna bedöma vilken insats du skulle behöva. Du måste också uppge om du har barn eller vårdnaden om barn.

Du behöver inte svara på allt om du tycker att det är jobbigt

Men för att kunna hjälpa dig med användning av droger vill man ofta titta på hela din situation. Det kan ju finnas anledningar till att du använder droger som beror på att du har det jobbigt på andra sätt.

ASI-formuläret som används för personer över 18 år i många socialtjänster innehåller en del mycket personliga frågor. Om socialtjänsten inte kan erbjuda dig hjälp att till exempel bearbeta sexuella övergrepp och du tycker att det är jobbigt att svara på sådana frågor, så har du rätt att låta bli att svara.

Försök att ge en bild av hela din situation

Men det är bra om du försöker hålla dig så nära sanningen som möjligt för att man ska kunna ”matcha” dig till rätt sorts behandling. Glöm inte att ni också – om du vill – kan kontakta hälso- och sjukvården om det finns annan hjälp att få där.

Om du undviker att ge en helhetsbild av dina problem får du kanske mindre hjälp än du annars kan ha rätt till. Om både hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver hjälpa dig så har du till exempel rätt att få en SIP, en samordnad individuell plan som du kan få både om du är under och över 18 år.

Vad avgör om det är bäst med öppenvård eller slutenvård?

Det finns inga enkla svar på vilken sorts behandling som passar just dig bäst. En del föredrar att få hjälp i öppenvård och kunna bo hemma och ha tillgång till vänner och/eller familj.

Andra tycker att det är bättre att bryta med sin invanda miljö och vill hellre komma till ett HVB-hem, hem för vård eller boende. När du har vård som gör att du inte bor kvar hemma kallas det slutenvård.

Är du bostadslös kan det vara omöjligt att klara en öppenvårdsbehandling. Diskutera med din socialsekreterare och be om annan hjälp om det inte fungerar som du vill i den hjälp du fått!

Det går att börja med slutenvård och få öppenvård senare

Vård i öppna former har visat sig ge väl så goda resultat som sluten vård, alltså behandlingshem, vid mindre allvarliga problem.

Men om du har ett svårt narkotikaproblem och flera andra problem samtidigt är det bättre att börja behandlingen i slutenvård – för att sedan fortsätta i öppenvård när du kommit hem. När du kommit hem kallas vården eftervård, som vi beskriver närmare längre ner på den här sidan.

Vad skriver socialsekreteraren i din akt?

Du har rätt att följa dokumentationen av ditt ärende. Socialsekreteraren har dokumentationsskyldighet. Det betyder att man ska skriva ner vad som bestäms och varför.

Genom bra dokumentation av beslut och de planer ni gör kan du följa ditt ärende. Dokumentationen blir ett arbetsinstrument för dig och din socialsekreterare.

Din planering ska ändras efter dina behov!

Fungerar inte planeringen som det är tänkt får ni göra en ny planering. Är det något som inte fungerar för dig så är det viktigt att du tar upp det så fort som möjligt! Om du har svårt att följa din planering innebär det att du och din socialsekreterare behöver ändra genomförandeplanen.

Kapitel 3 i socialtjänstlagen om omyndiga personers medbestämmande i planeringen gäller förstås också om planen måste ändras.

OBS: Om du är omyndig kommer dina vårdnadshavare att delta i planeringen och ni ska få vara med och bestämma vad socialtjänsten beslutar (21 kap 2 §).

Men du kan så klart också få vård även om dina föräldrar inte vill delta!

Om du fyllt 18 år så gäller istället denna bestämmelse i socialtjänstlagen om din rätt att vara med och bestämma om ditt stöd – 14 kap. 3 §.

Ingen behandlingsmodell passar alla

Här några exempel på olika behandlingsformer som finns att välja på vid bruk och beroende:

KBT, kognitiv beteendeterapi, är en vårdform som blivit allt vanligare. Det är en individuell behandlingsform där du får arbeta med att ändra dina vanor och som visat sig ha bra resultat för unga. Man brukar ge den tillsammans med andra behandlingar både för unga och vuxna.

A-CRA är ett exempel på behandling som passar just ungdomar. Den är till för dig mellan 13–21 år och målet är ett liv i drogfrihet och en mer hälsosam livsstil. Behandlingen syftar också till att främja bra sociala aktiviteter och relationer.

12-stegsbehandling har också hjälpt många människor och har använts under lång tid och i stora delar av världen. Men idag används den inte lika mycket och inte så ofta för unga. Det kan hända att din socialsekreterare ändå råder dig att gå en 12-stegsbehandling – och många som söker hjälp vill gärna komma till behandlingshem där man jobbar med de tolv stegen.

Men tänk på att ingen behandlingsform kan passa alla. Fråga din socialsekreterare vilka alternativ som finns och hur de fungerar. Rätten att medverka till valet av behandling gäller alla frivilliga vårdinsatser.

Du kan också hänvisa till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Där beskriver man att det finns flera effektiva behandlingsformer.

Och att du får vård som passar dig blir självklart i längden också mindre kostsamt för kommunen!

Vem betalar för en behandling om du är på behandlingshem?

• Kommunen står för behandlingskostnaderna men man får betala en liten egenavgift för boende och mat på behandlingshemmet. Om du inte har pengar så hjälper socialtjänsten till med avgiften.
• Om du är under 18 år betalar dina vårdnadshavare egenavgiften. Avgiften bestäms av hur hög inkomst dina vårdnadshavare har.
• Om du har jobb: Arbetsgivaren har aldrig egentligen något betalningsansvar för din rehabilitering. Men de har en skyldighet att möjliggöra rehabilitering. Att många arbetsgivare ändå betalar behandling beror ibland på att de tror att de måste det. Men för det mesta beror det på att det blir billigare i längden att få tillbaka medarbetaren i jobb.

Om du får hjälp via din arbetsgivare kan det vara bra att kontakta din fackliga organisation för stöd och råd.

Observera att socialtjänsten inte får kontakta din arbetsgivare om du inte själv vill det – socialtjänsten har sekretess, som du kan läsa mer om i avsnittet Vad är bra vård. Läs också mer om arbetsgivarens ansvar och dina rättigheter här på kraftverket.org. 

Dina behov ska avgöra beslutet

I många fall försöker kommunen pröva öppenvård först. Det kostar mindre än HVB-hem, och kan vara lika bra eller bättre. Men i grunden ska en bedömning av ditt behov vara avgörande.

Det blir en prioriteringsfråga för din kommun att se till att du får möjlighet till heldygnsvård om du har behov av det. Socialtjänstlagen gäller förstås året runt. Om du inte får den vård du behöver kan du överklaga. Socialtjänsten är skyldig att hjälpa dig att överklaga om du eller dina vårdnadshavare inte är nöjda med beslutet.

Vem beslutar hos kommunen?

Förslagen till din vård bygger på den enskilda socialsekreterarens bedömning, eller socialsekreterarens i samråd med sin chef. Man ska utgå från ditt behov. Beslutet ska grundas på socialtjänstlagen och också kommunens egna riktlinjer. Riktlinjerna ska också ska följa socialtjänstlagen.

Beslut ska oftast klubbas av socialnämnden eller annan nämnd i kommunen/stadsdelen som har hand om frågor om skadligt bruk och beroende. Ibland låter man cheferna på socialkontoret ha rätt att fatta beslut.

Förvaltningsrätten kan ändra beslut som är fel. Då måste du först ha överklagat socialtjänstens beslut till förvaltningsrätten, läs mer i texboxen nedan. Överklaga kan du göra från att du fyllt 15 år. Också dina vårdnadshavare kan överklaga beslut.

Vad händer om jag inte kan hålla mig drogfri under behandlingen?

Grundtanken är förstås att du ska vara nykter under din behandling. Men om du ”tar” ett eller ett par återfall under en pågående öppenvård är det viktigt att du och din behandlare tillsammans reder ut varför det hände. Om du är ung ser man allvarligare på återfall.

Om du är på behandlingshem eller sjukhus är det ofta krav på absolut drogfrihet. Det beror både på hur vården är upplagd och på att du kan påverka andras möjlighet till drogfrihet. Det upplevs ofta som påfrestande för andra – som du ju lever med dygnet runt – om du som gruppmedlem bryter drogfriheten. Inte sällan innebär ett återfall att du måste avbryta din vistelse på HVB-hemmet, för att eventuellt återkomma senare.

Din individuella genomförandeplan kan ha betydelse för hur man ser på ett återfall i just din situation. Men avgörande är det enskilda HVB-hemmets regler.

Eftervård

Många heldygnsbehandlingar, där du åker iväg under till exempel en månad, följs av eftervård i din kommun när du kommer hem. Det kan handla om olika former av stöd i grupp eller individuella samtal. Det kan också röra mer praktiska saker som boende. Kommunen brukar stå för eftervården, men det kan också vara privata verksamheter som kommunen har avtal med.

En bra eftervårdsbehandling är lång

Räkna med ett år! Om du har en överenskommelse med socialtjänsten eller arbetsgivare att du måste visa drogfrihet, kan urinprovtagning vara en del i planen.

Vid återfall ska du erbjudas återfallsbehandling, för att sedan kunna gå tillbaka till din eftervårdsbehandling.

Det är mycket viktigt att du följer din eftervårdsplanering för att få stöd i ditt tillfrisknande!