Vissa smärtstillande, sömngivande och lugnande läkemedel är narkotikaklassade i Sverige. Man räknar med att så många som 7,8 procent av befolkningen i åldrarna 17–84 år använde narkotikaklassade läkemedel som de fått utskrivna från sjukvården år 2021, som är de senaste siffrorna.

4,74 procent använde narkotikaklassade läkemedel  som de skaffat utan recept från läkare, alltså olagligt.

Användning av beroendeskapande läkemedel behöver ske inom vården! Det finns risk att du blir beroende och behöver hjälp med det. Om du tror att du har blivit beroende så är det sjukvården som kan hjälp dig. Vänd dig till din vårdcentral i första hand.

Källor: RFMA, Region Stockholm

Det börjar med ökad tolerans

Effekten av den dos du tar minskar. Kroppen har vant sig vid preparatet, blivit ”tillvand”. Nu brukar det utvecklas nya symtom. Vanliga biverkningar är koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, panikångest, tidigt uppvaknande, mardrömmar och värk i musklerna.

Om din läkare nu rekommenderar dig att höja dosen för att ”få bukt” med problemen startar en ond cirkel. Först kan det hända att kroppen ”svarar” som det är tänkt. Problemen avtar. Men när den nya, högre dosen efter en tid ytterligare ökar din tolerans, så återkommer oftast symtomen med ännu större styrka: du är i början av ett beroende.

Ännu mer medicin?

Om man inte vet att det är tabletterna som är problemet är det inte lätt att veta att det är en beroendeläkare man bör uppsöka. Det naturliga valet när man mår dåligt är istället att gå till den läkare man brukar ha kontakt med. Inte sällan är det samma läkare som har skrivit ut läkemedlet som du fått problem med.

Om du nu har fått svårigheter att orka med vardagen, med skola, jobb eller relationer, kan det hända att dina symtom feltolkas – att det kan vara själva medicineringen som är problemet kommer inte upp till diskussion. Läkaren söker förklaringen på annat håll och kanske väljer att skriva ut ännu ett läkemedel för att avhjälpa vad han tror är en depression. Det här kan i värsta fall bli början på en karusell av ordinationer där man ersätter ett preparat med ett snarlikt eller nytt läkemedel.

Ännu fler symtom!

Samtidigt som man hoppas att den nya medicinen ska fungera kan problemen nu bli värre.

Det är lätt att känna sig maktlös i den här utsatta positionen: Varför hjälper det inte? Varför känner man sig bara sjukare?

I själva verket är nedstämdhet, ångest och overklighetskänslor vanliga problem som beror på egenskaperna hos olika beroendeskapande preparat som skrivs ut i sjukvården. Man blir orkeslös och har svårt att fungera på många plan. Kanske söker man en lösning med ännu en medicin. Den onda cirkeln sluts.

Det kan ta tid att bli helt symtomfri

Även om du bara ätit en viss sorts beroendeframkallande läkemedel tar abstinensen ofta tid. Det är normalt, men du kan behöva specialistvård för att se till att nertrappningen inte går för fort.

OBS! Om du använder höga doser av vissa preparat kan det vara direkt farligt att bara sluta tvärt eller minska dosen för fort.

Symtom även när du har slutat?

Abstinensen vid beroende av framför allt bensodiazepiner är förrädisk genom att den kan vara återkommande, till och med när du har slutat helt med tabletterna – särskilt om du befinner dig under stress.

Det kan också komma ordentliga ”efterslängar” av symtomen upp till ett par år efter att du slutat. Men också sena men oftare återkommande symtom är ”normala”. Men det går över till sist!

Det kan man också säga om allt läkemedelsberoende: det finns strängt taget inga symtom som är onormala. Det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika preparat, och listan över rapporterade biverkningar kan göras mycket lång för många beroendeframkallande preparat. 

Hjälpen börjar med rätt diagnos

Om du vill fortsätta att gå hos din vanliga läkare, kan du be att han eller hon konsulterar en beroendespecialist. Det är för att vara säker på om du har diagnosen läkemedelsberoende. Ni kan samråda om ett schema för nedtrappning. Läkaren kan få råd från en specialistklinik med inriktning på beroende och läkemedel.

Det kan också hända att du behöver komma direkt till en specialistmottagning för en ordentlig utredning. Be då att få en remiss från din läkare. Finns det inte vård med inriktning på läkemedelsberoende i den region där du bor? Då kan du hänvisa till vårdgarantin och be att få komma till en annan region.

Rehabilitering

Det kan hända att du behöver en period av sjukskrivning när du trappar ner din medicinanvändning. Det kan vara mycket svårt att klara av vardagsstressen under en pågående abstinens. För att abstinensen ska bli så lindrig som möjligt är det viktigt att nedtrappningen går tillräckligt långsamt.

Och du har rätt till samtalsstöd under tiden. Utbudet av samtalsstöd ser förstås väldigt olika ut i olika delar av vården.

Finns det inte personal med utbildning i beroendevård på din vårdcentral eller inom rimligt avstånd? Det är ofta så i glesbygd. Då kan ett alternativ vara att be din läkare ge dig en remiss dig till den lokala psykiatrin. De har större möjlighet att ge dig en mer omfattande behandling.

Viktigt att du känner förtroende för den som ger samtalsstöd

Oavsett var i vården du hittar en behandlare som kan stödja dig när du ska sluta ta medicinerna, är det viktigt att du känner förtroende för den som blir din samtalskontakt. Det kan komma bakslag på vägen.

Behandlarens förståelse för de svårigheter som kan dyka upp när du ska trappa ner användningen är en viktig förutsättning för att du ska få ett bra stöd tillbaka till en fungerande vardag.

Olika behandlingsformer

I inledningen till den här informationen om narkotika och läkemedel på kraftverket.org går vi igenom en slags ”checklista” för vad en bra behandling bör utgå ifrån.

Det du ska få hjälp med är att trappa ner läkemedelsanvändning för att till sist sluta använda de mediciner du mår dåligt av. Exempel på vårdprogram hittar du på Viss.nu.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende ger också rekommendationer om nedtrappning till personer med långvarigt läkemedelsberoende. Där står att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda psykologisk och psykosocial behandling.

Metoderna är exempelvis KBT, återfallsprevention (ÅP) och A-CRA (Adolescent Community Reinforcement Approach). Se beskrivning av olika metoder för stöd vid skadligt bruk och beroende här på kraftverket.org. Kontakta din region eller läs på 1177.se för att höra hur det ser ut där du bor.

Den viktiga eftervården

En eftervård i öppenvård – vård när du kan bo kvar hemma – med inriktning på beroendet är ofta nödvändig efter att du slutat med tabletterna. Eftersom det är komplicerat att ta sig ur ett läkemedelsberoende bör du räkna med ett år eller längre för regelbundna besök i öppenvård. Förhoppningsvis har du möjlighet att prioritera i din vardag så att du under tiden får möjlighet att slippa stress i studier, yrkesliv eller familjeliv.

Sök samtalsstöd via din vårdcentral! Eftervården är den period när du ska ges möjlighet att bearbeta också bakomliggande problem.

Studerar du?

Går du i skolan och behöver stöd för att klara undervisningen? Kontakta elevhälsan eller studenthälsan för råd och stöd! Tänk på att du kan stängas av från studier om du har narkotikaproblem som stör undervisningen. Läs till exempel här om rättigheter och ansvar som student.

På Lunds universitets hemsida finns en till exempel en beskrivning av hur studenthälsan jobbar där, men kontakta ditt eget lärosäte för att höra hur stödet är arrangerat där.

Arbetar du?

Om du tror att det skulle fungera på din arbetsplats – be din arbetsgivare om hjälp: Arbetsgivaren ska då anpassa dina arbetsuppgifter under rehabiliteringen om du inte har använt narkotika på ett sådant sätt att du blir avskedad.

Vem betalar?

Vanliga patientavgifter gäller och högkostnadsskydd finns också vid vård på beroendekliniker.

Källor: Region Stockholm Region Jönköping, 1177.se, viss.nu, RFHL

Vård som måste få ta tid

Det kan behövas runt ett års behandling för att få hjälp att bli av med beroendet av lugnande och sömngivande medel. För smärtstillande, som kallas analgetika, brukar man behöva räkna med upp till ett halvår.

Ibland kan man remittera till psykiatrin när du är ”färdigbehandlad” i beroendevården. Remisser skrivs i samråd med dig.

Sjukskriven blir man om man behöver under en tid. En del jobbar hela tiden, andra kan inte jobba alls under en del av behandlingen.

Mer hjälp vid smärta

Om du fått tabletterna för smärttillstånd/kroppskada får du fortsätta behandlingen av själva smärttillståndet/skadan hos läkare i den vanliga sjukvården. Det kan vara en specialist eller en husläkare. Det brukar ske när själva behandlingen mot beroendet är över.

Behöver du annat stöd?

Om det behövs och du vill kan man också kontakta socialtjänsten för vidare hjälp. Då kan det ibland vara bra med en Samordnad individuell plan, SIP.

Råd på vägen ur ett läkemedelsberoende

Britt Vikander, tidigare chef för TUB-enheten, gav de här råden att tänka på för den som har problem med läkemedelsberoende:

• Kräv din rätt till behandling
•  Skäms inte för dina problem. Många gånger kan man inte rå för att man blivit beroende, det har ofta uppstått genom kontakten med vården.
• Vänd dig till din förskrivande läkare i första hand
•  Det finns hopp, hjälp att få och kunskaper!

Källor: 1177.se, region Stockholm, viss.nu