Ibland kan det hända att det är oklart vilken kommun som har ansvar för dig. Det kan hända till exempel om du är myndig och flyttat hemifrån, men det är lite oklart var du egentligen bor.
Om två kommuner bråkar om var du hör hemma ska Inspektionen för vård och omsorg, IVO, avgöra vilken kommun som ska ta sig an ditt ärende. Det är din faktiska situation som ska ligga till grund för beslutet. Dina önskemål ska också vägas in. Du som alla andra har rätt att flytta. Reglerna om hur socialtjänsten ska hjälpa dig i den nya kommunen finns i socialtjänstlagen, kap 29.

Om du byter vistelseort under en pågående utredning får din gamla kommun inte släppa dig. Den kommun som påbörjat din utredning är tvungen att slutföra den och bestämma vad du ska få hjälp med. Den kommun du vistas i ska också hjälpa till att ta fram uppgifter om det behövs för att ditt ärende ska fullföljas. Ingen av kommunerna får vägra att lösa frågan.

Fram tills man löst frågan om vem som ska ha det långsiktiga ansvaret för dig, så är det den kommun där du vistas som har det akuta ansvaret när du är i kommunen.

Vistelsebegreppet finns i Socialtjänstlagen andra kapitel, 1 §: ”Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.” Läs mer i avsnittet ”Bra att veta om bostad”.

Om du söker hjälp för att du använder narkotika och har vårdnad om barn så kontaktas alltid barn- och familjegruppen inom din kommuns socialtjänst. De gör en bedömning om det ska inledas en utredning. År 2020 blev även barnkonventionen lag i Sverige. Barnkonventionen är internationellt avtal om barnens mänskliga rättigheter. Den slår fast i lag att barn är individer och har egna rättigheter, samtidigt som de har behov av stöd och skydd.

Socialtjänsten måste utreda 

Enligt socialtjänstlagen måste man utreda om det finns risk att barn far illa när det finns skadligt bruk i familjen (kap 20 § 1, SoL). Det kan leda till insatser som du själv inte har bett om. Socialtjänsten behöver för utredningen inhämta uppgifter om ditt barn från andra för att kunna göra utredningen: referenspersoner och sakkunniga, som till exempel personer i din familjs privata nätverk, förskola, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och från andra myndigheter.

Samordning för att hjälpa ditt barn

Om du är orolig för ditt barn kan du också begära nätverksmöten, för att se till att barnet får stöd när du har bekymmer. Det kallas ibland Samordnad Individuell Plan – SIP. Det gäller också om ditt barn hunnit bli myndigt – men då måste barnet bestämma och vilja det.

Du har ingen uttrycklig rätt att kräva sådana möten. Men du kan alltid hävda att samverkan är viktigt enligt socialtjänstlagen och stämmer med den lagens regler om att du ska få vara delaktig i deras val av insats. Och det ska mycket till innan vårdgivare säger nej till en SIP om det finns behov av hjälp från både sjukvård och socialtjänst: När det gäller ditt barns behov ska man se både till din och barnets situation.

(Du kan självklart också begära en SIP för egen del så att man samarbetar över myndighetsgränser när det gäller dina behov av stöd.)

Du kan överklaga insatsbeslut från socialtjänsten även gällande barn som du har vårdnaden om

Rätten att överklaga insatsbeslut från socialtjänsten gäller även beslut runt barn som du har vårdnaden om.
(Du kan självklart också begära en SIP för egen del så att man samarbetar över myndighetsgränser när det gäller dina behov av stöd.)

Regler för utredning om barn som riskerar fara illa

Vi har lagar som styr vad barn har för rätt och möjlighet som egna personer, inte som en del av en familj. En barnutredning inom socialtjänsten ska vara slutförd inom 4 månader och ska gå till på ett sätt som är reglerat i lagar och regler (läs mer nedan i avsnitten ”Hur går en utredning till?” och ”Utredningens omfattning”). Socialsekreterarens gör ett beslutsunderlag som innehåller förslag på vilken hjälp som bäst tillgodoser barnets behov. Socialnämnden fattar sedan beslutet.

Utredningar raderas i regel efter fem år om barnet inte blir omhändertaget, men om utredningen leder till att barnet blir omhändertaget och du inte har kvar vårdanden så sparas utredningen för framtiden. Ett annat undantag från radering är faderskapsutredningar.

Hur går en utredning till?

Först gör man en förhandsbedömning där man tittar på vad socialtjänsten redan kan ha för information om din familj. De talar med dig för att höra din uppfattning. Och de kan tala med barnen. I detta skede får de inte inhämta upplysningar utanför sin egen myndighet eller er familj.

Sedan fattar man ett beslut på chefsnivå om en utredning ska inledas eller inte.

Om man väljer att inte inleda en utredning kan man istället hänvisa till öppenvård eller BUP, Barn och ungdomspsykiatrin. Vissa socialtjänster har en egen öppenvård där du som förälder kan få stödsamtal, även utan att det har gjorts någon utredning.
Om man väljer att öppna en utredning ska du informeras om detta.

Informationen ska innehålla:

• vad som är anledning till utredningen,
• information om vad en utredning innebär,
• förslag på tid för samtal eller besök, och
• handläggarens namn, adress och telefonnummer.

Utredningens omfattning

Bara om socialtjänsten beslutar att inleda en utredning kan de ta kontakter som BVC, skola, dagis och sjukvård. 

Man får inte göra en bredare utredning än vad som krävs. Hur mycket information de behöver bedöms från fall till fall: man vill veta vad ni i familjen har problem med och hur stora problemen är. Det ska bara handla om sådana uppgifter som har betydelse för just ert ärende.

De ska i möjligaste mån tillsammans med dig som förälder göra en utredningsplan. Det är bara vårdnadshavarna som får ta del av den planen. I denna plan beskriver man vilka kontakter socialtjänsten behöver ta och vilka som föräldrarna vill att man ska tala med. Man pratar inte med ett barns andra släktingar om du inte vill det.

Om du och socialtjänsten inte kommer överens om ditt barns boende?

Om du inte vill att ditt barn ska omhändertas men socialtjänsten bedömer att det är enda utvägen kan de tvångsomhänderta barnet enligt LVU,  Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Det gäller också om ditt barn fyllt 15 år, men själv inte vill ta emot vård ”utanför hemmet”, som det kallas. Ett sådant beslut fattas av domstol.

Både du och barnet har rätt till rättslig hjälp – oftast en advokat. Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader i taget. Men även om omhändertagits finns det regler för din rätt till umgänge med barnet. Detta är fastställt både i Föräldrabalken 6 Kap. 15§, SoL och LVU.

Råd kan du få anonymt

För rådgivning kan du söka hjälp anonymt. Men om vården ska uppfylla sina skyldigheter och du ska få den hjälp du har rätt till, går det i längden inte att vara anonym. Stödsamtal i största allmänhet är sällan tillräcklig hjälp.

Vad händer med mitt barn om jag måste till HVB-hem?

Dina barn blir inte automatiskt omhändertagna om du har andra som kan ta hand om dem på ett betryggande sätt, som släkt eller vänner. Socialtjänsten ska alltid se till att först uttömma om det finns släktingar som kan hjälpa till vid frivillig placering av barn. Om din behandlingshemsplacering är frivillig görs en plan gemensamt med dig som är vårdnadshavare.

Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader i taget. Sedan omprövas det. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga)

Vad gäller om jag får barn när jag inte är myndig?

Regler om vårdnadshavare och förmyndare finns i föräldrabalken (FB).

En omyndig person som får barn blir vårdnadshavare för barnet. Eftersom en omyndig person inte kan vara gift kommer mamman vara ensam vårdnadshavare, som utgångspunkt, enligt 6 kap. 3 § FB, men det finns en möjlighet för föräldrarna att få gemensam vårdnad bland annat genom registrering hos skatteverket, enligt 6 kap. 4 § FB.

En vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodoses. En vårdnadshavares ansvar är annorlunda än en förmyndares ansvar. En förmyndare ska tillvarata det lila barnets rättigheter och ekonomiska intressen och tillsätts av rätten.

I praktiken kan en omyndig ta hjälp av sina vårdnadshavare när det gäller den vardagliga omvårdnaden om barnet. Det gäller även om den unge föräldern är den som är den rättsliga vårdnadshavaren.

Eftersom det skulle kunna vara ett för stort ansvar för en omyndig person att vara vårdnadshavare för ett barn så kan den unge och dennes vårdnadshavare vända sig till socialtjänsten där de bor få hjälp och stöttning.

När barn har vårdnadshavare som inte har möjlighet att utöva vårdnaden, av olika anledningar, är det möjligt för en domstol att utse en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare för ett barn, enligt 6 kap 2 § FB. Det skulle innebära att du inte är vårdnadshavare och då inte skulle ha ansvar för barnets personliga förhållanden på samma sätt.

Källor: socialstyrelsen.se, lawline.se

Stödgrupper för barn och unga

Det finns mycket du kan göra för att underlätta för ditt barn under tiden du söker hjälp för dina egna problem. På många håll finns stödgrupper där barn kan delta för att med hjälp av en terapeut bearbeta sina erfarenheter tillsammans med andra i samma ålder.

Att barnen får möjlighet att prata om det de känner och upplever är en väg att minska känslor av maktlöshet och skuld, som ofta uppstår när en förälder mår dåligt.

Kontinuerlig kontakt med andra vuxna

En kontinuerlig kontakt med andra vuxna – släktingar, vänner till familjen eller annan vuxen som står barnet nära – är förstås extra viktig för barnets trygghet och självkänsla när du som förälder har det jobbigt.

Om du uppmuntrar till en öppen kontakt med andra vuxna hjälper du ditt barn att slippa känslan av att familjens ”hemlighet” måste vaktas.

Barn och ungdomspsykiatrin

Du kan vända dig till Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, där du bor eller socialtjänsten för att höra vilka stödalternativ som finns för ditt barn.

Stödfamilj genom socialtjänsten

Det finns också möjlighet att be om hjälp med en kontaktperson eller stödfamilj för barnet genom socialtjänsten.

Det gäller tystnadsplikt för socialsekreterare och familjerådgivare

Om du som förälder tar kontakt med socialtjänsten behöver du inte vara orolig för att obehöriga ska få veta det eller något om vad ert ärende gäller. Sådana uppgifter förvaras alltid så att obehöriga inte kan läsa dem, och det är straffbart för personalen att sprida uppgifterna på annat sätt. Obehörig är den som inte behöver uppgifterna för att kunna sköta sitt arbete och fatta beslut om vilka insatser som kan behövas för dig och din familj.

Ingen obehörig får heller veta om att det pågår en utredning om ditt barn, Offentlighets- och sekretesslag (2009:400). Här på kraftverket.org beskriver vi vilka som socialtjänsten kan kontakta om de behöver göra en utredning om barn som riskerar att fara illa. (Undantag gäller för LVU, där själva domstolsbeslutet blir offentlig handling).

Socialtjänstlagen beskriver kommunernas ansvar för barnen

Socialnämnden skall:

• verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
• i nära samarbete med vårdnadshavare eller andra som har hand om barnet främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom (SoL 18 kap 1 §).

Har någon gjort en orosanmälan om ditt barn?

Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden.  Viss personal är skyldig att anmäla t ex i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Anmälningsplikten vad gäller barn och ungdomar regleras i socialtjänstlagen 19 kap.

Om socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller riskerar att fara illa är de skyldiga att ta reda på vad barnet behöver. Lagen säger att man så långt som möjligt ska samarbeta med dig som är förälder när det gäller insatser för dina barn (SoL 18 kap 5 §) och vid placering av barn ha dialog med vårdnadshavarna (SoL 22 kap 11 §).

Källa: Socialstyrelsen,  SoL.