Vad handlar den här sidan om?

Vad är bra vård?

Grunderna för bra behandling är desamma för olika former av beroende. När du söker hjälp kan det vara bra att ha en checklista för vad ”bra” vård egentligen är. Vi börjar med regeln framför alla andra regler: Du är delaktig i planeringen. Det har du rätt till både i kontakt med sjukvård och socialtjänst.

Punkterna i checklistan nedan är viktiga för att se om du får god vård. De beskrivande texterna under varje punkt gäller för vård vid skadligt bruk/beroende.

Checklista

1. Du har rätt att bedömas individuellt – efter dina behov och förutsättningar. Det kan handla om att du få svar på frågor om dina vårdbehov och att ni samtalar om vad du behöver. För att du ska kunna få vård som du behöver är det viktigt att kommunen kan erbjuda olika alternativ. Om de inte kan det så finns det ofta annan hjälp att få hos hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska informera dig om att det finns flera olika sorters behandling

2. Du är med och planerar din behandling och rehabilitering. En nyckel till att du ska få ut det mesta möjliga av vård i socialtjänsten eller i hälso- och sjukvården är att du är delaktig i planeringen. Du ska också vara delaktig i valet av vård om det finns flera alternativ. En ”bra” behandlare tar hänsyn till dina önskemål så långt som möjligt.

3. Man bedömer hur stora dina problem med droger är. Det kan de göra med ett screeningformulär, till exempel DUDIT (läs mer i textboxen ”Om olika frågeformulär” nedan). De här formulären kan du ibland få svara på både inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Du kan också fylla i ett formulär på egen hand hemma för att själv se hur allvarliga dina problem är.

4. Man använder vetenskapliga intervjumetoder. Man intervjuar dig om dina problem för att få en bra bild av vad du faktiskt behöver hjälp med. Hos socialtjänsten brukar det vara formulär som ASI, över 18 år, eller UngDOK som du får fylla i tillsammans med särskilt utbildad personal. För unga upp till 21 år kan också ADAD användas.

I hälso- och sjukvården använder man också andra godkända metoder. (Läs mer om ASI, UngDOK och ADAD i textboxen ”Om olika frågeformulär” nedan.)

5. Bra behandling ska vara strukturerad. Det betyder fokus på det skadliga bruket och beroendet. Allmänna samtal om det du behöver hjälp med leder sällan någon vart. Det är bra om du tar reda på så mycket som möjligt om ett behandlingshem eller en behandling innan du tackar ja till en plats. Information finns på internet.

Det kan också hända att du kan få åka på besök till hemmet innan du bestämmer dig. Behandlingshem kallas HVB – hem (Hem för vård eller boende). Det finns många HVB-hem i landet, med stor skillnad i vad man erbjuder.

6. Behandlingen ska bygga på en effektiv behandlingsmetod. Det kan vara allt från individuell psykoterapi, 12-stegsbehandling, A-CRA eller andra former av behandling, som handlar om att du får hjälp att ändra din inställning till drogen och dina vanor. Att få hjälp att slippa hamna i återfall är en viktig del av behandlingen: återfall kallas det om du börjar ta narkotika igen.

7. Behandlingspersonalen ska ha utbildning i den metod man arbetar med.

8. Man väger in hur din omgivning fungerar. Har du stöd av familjen eller nära vänner? Kan de hjälpa till och vill du att de ska vara delaktiga under din vård?

Om du inte kan vänta dig stöd från din omgivning kan det vara bättre att åka iväg under behandlingen än att gå i behandling där du bor. ”Bra” hjälp är naturligtvis det som fungerar för just dig. Hos socialtjänst och hälso- och sjukvård bygger behandlingen på metoder som inriktar sig helt på att du ska få hjälp att bli av med ditt skadliga bruk eller beroende.

9. Avgörandet för val av behandlingsinsats ska utgå från hela din livssituation. Det gäller också din psykiska och din fysiska hälsa. När du söker hjälp hos socialtjänsten kan man om du vill kontakta hälso- och sjukvården. Det är för att socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska samarbeta om du behöver det. Hälso- och sjukvården kan också, om du tillåter det, kontakta socialtjänsten.

När de samarbetar runt dig ska de göra en Samordnad individuell plan, SIP. En Sip kan man få också om man är under 18 år. Det kan gälla att du behöver hjälp med boende, försörjning eller behandling.

(Om man anser att du inte klarar dig själv eller kan vara en fara för andra beslutas istället att du behöver tvångsvård och då kan man kontakta sjukvården utan ditt godkännande – läs mer om LVU på Socialstyrelsens hemsida.)

10. Ett beroende kräver längre vård än skadligt bruk. Om du är beroende behöver du ett längre stöd i vardagen efter själva vården – det kallas eftervård. Eftervården ska vara anpassad till den behandlingsform du fått under behandlingen.

Eftervården ska ha tydlig målinriktning på drogfrihet. Bra eftervård innehåller också hjälp vid återfall. Det finns en särskild metod vid återfall som kallas ”Återfallsprevention” som vi beskriver i textboxen ”Om olika frågeformulär” nedan.

11. De som har ansvar för din behandling ska samarbeta. Hälso- och sjukvård, socialtjänst, elevhälsa och BUP? Om det är flera du behöver hjälp från: För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt måste alla inblandade dra åt samma håll. Det här är välkänt inom både hälso- och sjukvård och socialtjänst, och experterna kallar samverkan och samtidighet för ”mycket viktiga framgångsfaktorer”.

Begär nätverksmöten! Mellan mötena är det bra om du har en kontaktperson att vända dig till och som i sin tur sköter kontakterna med andra ansvariga för din vård.

Du kan också be att få en Samordnad individuell plan, SIP, som är lagstadgad och som vi beskrev under punkt 9 ovan.

12. Om du har behov av tolk i kontakt med vården är det viktigt att du får en tolk som du känner förtroende för. Lagen ger dig rätt till tolk.

Du kan förstås inte räkna med att alla de här punkterna ovan ska vara uppfyllda. Men de ger en bra grund för vad du bör fråga efter när du planerar din vård tillsammans med din behandlare. Det gäller oavsett om det sker i sjukvårdens beroendevård, till exempel en Maria-mottagning som finns i olika delar av landet, hos socialtjänsten eller andra vårdgivare.

Psykiatrisk diagnos samtidigt med drogproblem?

Om du har samsjuklighet, alltså ett skadligt bruk eller beroende tillsammans med en eller flera andra psykiatriska diagnoser – så har du rätt att få hjälp med båda problemen samtidigt. De vanligaste diagnoserna vid samsjuklighet är ADHD och depression eller ångest.

Samma principer som i punktlistan ovan gäller också vård vid samsjuklighet: Du har alltid rätt att bedömas individuellt, att vara med i planeringen, att vården använder vetenskapliga intervjumetoder och behandlingsmetoder och att man ser till hela din livssituation och så vidare.

Läs mer om samsjuklighet på kraftverket.org.

Olika behandlingsmetoder

Psykologisk och psykosocial behandling

Bra behandling är psykologisk eller psykosocial behandling. Med psykosocial menas att du får hjälp att bearbeta din situation, ditt förhållande till droger och verktyg att förändra din livssituation.

Behandlingarna kan ha olika inriktningar. Här är några vanliga exempel:

Kognitiv beteendeterapi – KBT

Metoderna bygger på att du får hjälp att ändra ditt beteende. Här jobbar du intensivt med att ändra tankar och beteenden som har med ditt skadliga bruk/beroende att göra. KBT är också en behandling som kan användas vid samsjuklighet, alltså om du har problem med narkotika eller andra beroendeframkallande substanser och har andra psykiska problem samtidigt.

Psykodynamisk och Interaktionell terapi – PDT och ITP

Målet är detsamma som för KBT: att lösa ditt problem med skadligt bruk eller beroende. Men här ligger fokus på att reda ut vad som har lett fram till din användning av droger. Terapin går ut på att bli medveten om varför drogen har tagit över i ditt liv – en förutsättning för att lösa problemet är att förstå det. En terapeut hjälper dig att se orsakerna till att du tar droger och att komma tillrätta med dem. ITP handlar mer om att lösa din nuvarande situation och här ser man i mindre utsträckning tillbaka i tiden.

Psykodynamisk terapi är också en behandling som kan användas vid samsjuklighet.

Motiverande samtal – MI

Motiverande samtal är en samtalsmetod som används i rådgivning och behandling som hjälper dig att förändra din livsstil.

MET

Denna motivationsmetod används tillsammans med KBT och MI för unga med alkohol- och narkotikaproblem. Metoden har inget svenska namn – MET står för Motivational Enhancement Therapy.

Återfallsprevention – ÅP

Återfallsprevention är en metod som hjälper dig att inte återfalla i att använda narkotika när du försöker sluta. ÅP är också en form av kognitiv beteendeterapi (KBT).

A-CRA

A-CRA (Adolescent Community Reinforcement Approach) syftar till att ge hjälp till ett liv i drogfrihet och en mer hälsosam livsstil. Här jobbar man också med relationer som påverkar dig i ditt mående och hjälper dig till positiva sociala aktiviteter. A-CRA utgår från bland annat kognitiv beteendeterapi, KBT, och har inslag av exempelvis återfallsprevention, coachning till studier och sysselsättning och motiverande samtal.

Funktionell familjeterapi – FFT

Funktionell familjeterapi. Här jobbar man med hela familjen för att de ska kunna vara ett stöd för dig i ditt tillfrisknande.

Psykoedukation

Information och utbildning om skadligt bruk och beroende. Den här behandlingen handlar om att du får lära dig mer om vilka svårigheter som preparaten du använder leder till för dig. Här får du också kunskap om varför vissa situationer känns svåra och då blir det lättare att hantera dem.

CPU – cannabisprogram för ungdomar

Metoden har inslag av återfallsprevention och kognitiva tekniker, och använder motiverande samtal som samtalsmetodik.

12-stegsbehandling

12-stegsbehandling bygger på Anonyma Alkoholisters verksamhet och rörelsens tolv steg. Ibland erbjuds denna metod också i behandlingar för unga med skadligt bruk av narkotika. Ofta sker behandlingen med de tolv stegen för unga som enskilda samtal, inte i grupp.

Familjebehandling

Behandling för att förbättra relationerna och kommunikationen i familjen.

Om olika frågeformulär

DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) – detta är ett bedömningsinstrument som används för intervjuer för att identifiera personer med narkotikaproblem. Metoden används inom socialtjänsten, primärvården (som vårdcentraler) och kriminalvården.

UngDOK (Dokumentationssystem inom missbruksvården för unga) – en strukturerad intervju som tagits fram särskilt för ungdomar med olika former av alkohol- och narkotikaproblem, men också andra sociala problem eller om du är utsatt för våld. Syftet med UngDOK är att kartlägga dina problem, behov och nuvarande situation.

ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) – en intervjumetod för unga personer med skadligt bruk/beroende och social problematik. Syftet är att intervjun ska ge underlag för planering av vård och stöd.

ASI (Addiction Severity Index) – en strukturerad intervju som främst är avsedd för användning i missbruks- och beroendevården. Den är till för vuxna, alltså när du fyllt 18 år. Den mäter ditt problem med alkohol och narkotika, men kartlägger också problem på andra livsområden.

ADDIS ung (Alcohol Drug Diagnos Instrument) – den här intervjumetoden är inriktad på att ställa diagnos hos unga som – alltså bedöma om du har ett skadligt bruk eller beroende. Man tittar också på om du fått andra problem till följd av din användning av narkotika.

MINI-KID (Mini International Neuropsychiatric Interview) en kortfattad intervjumetod som stöd för att kunna ställa diagnoser för skadligt bruk/beroende och andra psykiatriska tillstånd, som ångest, depression, trots och ADHD.

Riktlinjer för vården

Det finns speciella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. De handlar också om samsjuklighet. Vi har utgått delvis från dem när vi skrivit de här texterna. Där tycker de att det är viktigt at man använder bra frågeformulär – som de kallar för bedömningsinstrument. Du kan läsa mer om riktlinjerna på Socialstyrelsens hemsida och om regionernas vård- och insatsprogram – VIP skadligt bruk och och beroende – på Sveriges Kommuners och Regioners hemsida.

Ibland måste flera myndigheter hjälpa till

Sitt gärna på flera stolar… Men hur undviker man att hamna mellan dem? Inte sällan kan det behövas hjälp både från myndigheter och vårdgivare. Och ibland är det livsnödvändigt att få hjälp från samhället med flera olika problem samtidigt!

Då kan det vara mycket att läsa om här på kraftverket.org och på andra sajter på internet. Ta gärna hjälp av en vän eller vuxen när du söker information!

Det finns inte samma hjälp att få överallt…

Tillgången till vård och hjälp från samhället ser olika ut beroende på var man bor i Sverige. På vissa håll är hälso- och sjukvården väl utbyggd. På andra håll, särskilt i glesbygden, kan det vara långt till avgiftningsplatser och mottagningar som delar ut Suboxone.

Mellan kommunernas utbud av stöd kan det vara ännu större skillnad. Alla kommuner ska följa socialtjänstlagen. De ska erbjuda vård tills du har lyckats sluta med ditt skadliga bruk eller beroende (grundregeln för läkemedelsberoende är att det är sjukvårdens ansvar att hjälpa till).

Det här gör att det i praktiken inte går att garantera att alla får samma eller lika bra hjälp. Det gäller inte minst boendestöd och försökslägenheter – här skiljer det mycket mellan kommunerna.

… men det finns alltid hjälp att få!

Om din hemkommun saknar särskild vård för skadligt bruk och beroende så kan de flesta regioner, alltså hälso- och sjukvården, istället erbjuda sådan vård.

Grunden är att regionerna ska erbjuda den vård som behövs i länet – självklart också vård vid skadligt bruk och beroende. Om det behövs kan man hjälpa dig att få vård i en annan region. Det gäller all planerad vård och ingår i den svenska vårdgarantin.

Din region kan också ta emot dig inom psykiatrin eller akutmedicin när du behöver avgiftning, alltså abstinensbehandling.

I storstadsområdena finns ett brett utbud av vård, både i kommuner och regioner.

Din hemkommuns ansvar vid vårdplan

Om du söker hjälp i en annan stad än där du bor så vill socialtjänsten ofta att din hemkommun ska ta sitt ansvar och ge dig behandling hemma. Om det saknas bra vård i din hemkommun så kan kommunen köpa vårdplats på HVB-hem. Det finns många HVB-hem i landet att välja på där din kommun kan köpa vårdplats!

Och om din hemkommun har gjort en vårdplan med dig får de inte släppa ansvaret för dig. (Men du har förstås rätt att flytta till annan ort och ändå få hjälp.)

Frivilligorganisationer kan erbjuda stöd

Det finns också nykterhetsorganisationer eller andra frivilligorganisationer med bra kunskap om hur man ska hålla sig drogfri – t ex IOGT-NTO och Verdandi. De kan vara ett bra stöd för dig att hålla dig borta från drogerna. De kan också hjälpa till att ge råd om hur du kan få bra vård från socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Om du använder narkotika men inte är beroende?

Både hälso- och sjukvård och socialtjänst ska hjälpa till att förebygga skadligt bruk och beroende. Men även elevhälsan och studenthälsan kan stödja dig att söka rätt vård. Tänk på att du kan stängas av från studier om du har narkotikaproblem som stör undervisningen.

Det kan räcka med motiverande samtal

Kanske är det i kontakt med vårdpersonal, socialsekreterare, elevhälsan eller studenthälsan som du först får upp ögonen för att du behöver hjälp för att sluta använda droger. Läkare i vården kan remittera dig vidare till beroendevård för att du ska få rådgivning.

En remiss kan du också få från elevhälsan eller studenthälsan.

Men du kan istället bli rådd att börja med så kallade motiverande samtal (engelska Motivational Interviewing, MI). Det går ut på att ta fasta på hur du kan göra för att ändra ditt beteende och din livsstil.

MI används i rådgivning och behandling som gäller många problem: alkohol, tobak, droger, kost, fysisk aktivitet, spel med mera. MI kan man få i verksamheter som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola.

Ofta har du en egen idé om hjälp som du blir medveten om när du väl börjar prata om problemet. Läs mer om olika behandlingsformer här på kraftverket.org i textboxarna ovan.

Källa: socialstyrelsen.se

Om tystnadsplikt och sekretess – under 18 år

Man brukar prata både om tystnadsplikt och sekretess. Det handlar om vad myndigheterna kan berätta för andra när du behöver hjälp.

Tystnadsplikt och sekretess handlar om att personalen i de flesta fall inte får berätta eller visa för andra personer vad du har sagt eller att du har sökt hjälp. Men det finns undantag: till exempel om det är nödvändigt för den som ska hjälpa dig att kunna göra sitt jobb. Ett annat undantag gäller om ett brott är begått mot ett barn. Då kan brottet polisanmälas även om brottet inte är allvarligt (10 kap. 21 § Offentlighets- och sekretesslag (2009:400).

Socialtjänstens sekretess och tystnadsplikt när det gäller dina vårdnadshavare:
Om du inte är myndig så har dina vårdnadshavare rätt till insyn när du ska få hjälp. Det är bara om du skulle fara illa av att de får information om dig som de kan stängas ute från informationen. Att fara illa kallas betydande men: Med betydande men menar de att du kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt.

Som grundprincip har alltså dina vårdnadshavare rätt till insyn när gäller din hjälp från socialtjänsten, om du inte skulle fara illa av det.

Om du ger ditt samtycke kan sekretessen helt tas bort gentemot dina vårdnadshavare.

Regler när det gäller sekretess och tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården:
Det vården får veta om dig är hemligt. Informationen är skyddad av tystnadsplikt och sekretess. Det betyder att andra personer bara ska få veta saker om dig om du säger att det är okej.

Sekretess handlar om att det som skrivs om dig bara får läsas av personal som ska hjälpa dig. Tystnadsplikt betyder att de inte får berätta om ditt hälsotillstånd för obehöriga.
Din journal är t. ex skyddad av sekretess. All personal i vården måste följa regler om tystnadsplikt och sekretess, t ex personal på elevhälsa, studenthälsa, ungdomsmottagning, vårdcentral eller på sjukhus.

Viktiga exempel på när det inte råder sekretess

Sedan den 1 december 2025 gäller att myndigheter kan dela mycket mer information sinsemellan än tidigare — till exempel socialtjänst, skola, polis, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan utbyta uppgifter om det finns misstanke om brott eller fusk.

Sekretess för känsliga vårduppgifter är i stort sett fortsatt skyddad — vårdhistorik, journaler och liknande omfattas inte av den generella delningen.

Informationen får inte spridas godtyckligt. Varje delning av uppgifter kräver att myndigheten gör en bedömning och ser att samhällets behov överväger skyddet för individen.

Äldre undantag från sekretessen gäller fortfarande, till exempel:

Ibland får vårdpersonal prata om dig med varandra, det gäller vårdpersonal som jobbar på samma ställe och som hjälper dig.
Ibland kan personalen behöva kontakta socialtjänsten om du är under 18 år och vårdpersonal är oroliga för dig, det kallas anmälningsplikt. Det gäller t.ex. om du är utsatt för våld eller om du använder narkotika.
Ibland kan vissa myndigheter ha rätt att få information om dig, t ex kan polisen begära att få ut journaluppgifter om dig om du utsatts för brott eller själv gjort något brottsligt. Vårdpersonal kan också göra en polisanmälan om det handlar om ett allvarligt brott.
Ibland får personal inom elevhälsan prata om dig med personal i skolan. Skolkuratorn, psykologen eller specialpedagogen kan behöva prata med din lärare om du behöver extra stöd. Skolläkaren och skolsköterskan får berätta saker om dig för annan personal som jobbar med elevhälsa om det är nödvändigt för att du ska få stöd du har rätt till (25 kap. 13 a § OSL ).

(Källa: umo.se och Sveriges Kommuner och Regioner)

När du fyllt 18 år – undantag från tystnadsplikt och sekretess

Sekretess och tystnadsplikt i socialtjänst, hälso- och sjukvård och andra myndigheter ser lite annorlunda ut när du fyllt 18. Ibland kan vårdpersonalen behöva bryta sekretessen eller tystnadsplikten. Då kan uppgifter om dig lämnas ut, trots att du som patient inte har gett ditt medgivande. Det gäller till exempel i följande situationer:

Du är så sjuk att personalen bedömer att socialtjänsten måste kopplas in när du ska lämna sjukhuset (Lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, LUS).
En domstol, åklagare, polisen, kronofogden eller Skatteverket behöver veta om du vistas på en vårdinrättning.
Kommunens socialtjänst eller Försäkringskassan behöver uppgifterna för att utreda ett ärende.
Transportstyrelsen behöver uppgifterna för att pröva om någon är lämplig att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation.
En läkare som bedömer att en patient är olämplig att ha skjutvapen ska anmäla det till polisen.
Uppgifter om en avliden behövs för en rättsmedicinsk undersökning.
Vårdpersonal misstänker att någon har begått ett brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse. Då ska de svara på frågor från polis och åklagare.

Nya exempel på när det inte råder sekretess!

Sedan den 1 december 2025 gäller att myndigheter kan dela mycket mer information sinsemellan än tidigare — till exempel socialtjänst, skola, polis, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan utbyta uppgifter om det finns misstanke om brott eller fusk.

Sekretess för känsliga vårduppgifter är i stort sett fortsatt skyddad — vårdhistorik, journaler och liknande omfattas inte av den generella delningen.

Informationen får inte spridas godtyckligt. Varje delning av uppgifter kräver att myndigheten gör en bedömning och ser att samhällets behov överväger skyddet för individen.

Äldre undantag från sekretessen gäller fortfarande.

Läs mer på 1177.se om tystnadsplikt och sekretess.

Källa: 1177.se

Råd och stöd på telefon och internet

eStöd är till för alla och hit kan du vända dig var du än bor i Sverige. eStöd är en del av Beroendecentrum Stockholm som jobbar med stöd och behandling via nätet. Här kan du få rådgivning vid problem med alkohol, cannabis eller spel om pengar.

Maria ungdoms internetbehandling finns för personer under 18 år som har problem med cannabis som man går tillsamman med sin vårdnadshavare. Det finns också ett annat digitalt cannabisprogram för personer mellan 18 och 25 år. Verksamheterna drivs av Region Stockholm, men det går bra att delta i denna behandling om man bor i andra delar av landet. Egenanmälan kan göras via 1177 om du bor i Stockholmsregionen men det går också att remitteras dit från andra regioner.

Droghjälpen, 020-919191 där även närstående kan få stöd. Här kan du vara helt anonym. Chat finns.

Drugsmart (Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysnings, CAN:s, information på nätet). Drugsmart är Sveriges största hemsida för unga om alkohol, andra droger och spel.

Dopingjouren – stöd om du har problem med dopningsmedel.

Hjälp på annat språk än svenska

Du har rätt till tolk i kontakt med hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Men behandling som kommunerna kan erbjuda på andra språk än svenska är mycket ovanligt.

En väg kan därför vara att i största möjliga mån istället använda hälso- och sjukvårdens vård för skadligt bruk och beroende. Om du tycker att det känns fel att ha en tolk närvarande – ta med en släkting eller bekant som pratar svenska och som kan stödja dig under din rehabilitering. Läs mer i ”Dina rättigheter som patient”.

Invandrarföreningar som varit verksamma en tid i Sverige har ofta värdefull information att ge om hur du kan gå tillväga i det län där du bor.

Är du inte folkbokförd i Sverige?

Om du är under 18 år ska du få samma vård av hälso- och sjukvården som andra unga under 18 år – alltså samma vård som folkbokförda unga och barn.
Den dagen du fyller 18 har du däremot som icke folkbokförd i Sverige endast rätt till sjukvård som inte kan anstå. Det betyder att du i princip bara kan få akut vård.

Om du vill veta mer om vad som gäller om du är nyanländ eller behöver språkstöd – ring 1177. Här finns personal som kan andra språk än svenska och som kan lotsa dig rätt.

Här kan du också läsa mer om vård och rättigheter för flyktingar och grupper som inte är folkbokförda i Sverige: transkulturelltcentrum.se.

På informationssverige.se finns viktig information för asylsökande (under rubriken ”Må bra under asyltiden”).

Folkhälsomyndigheten har information om hälsofrämjande insatser för papperslösa.

Om du har fått uppehållstillstånd har Försäkringskassan viktig information på flera språk.

Att hitta ”rätt” vård

Så går det till att söka hjälp genom Socialtjänsten

Narkotika och läkemedel – under 20 år