Hjälp från socialtjänsten kallas bistånd, också när det handlar om vård och behandling. Bistånd ”ska tillgodose behov” som du inte kan få hjälp med på annat sätt, står det i Socialtjänstlagen, SoL, 4kap1§ (länk till SoL).

Det finns både öppenvård och heldygnsvård. Socialtjänsten ska informera om vilken hjälp som finns i just din kommun.

Kommunen ska köpa tjänster från annan vårdgivare, till exempel privata HVB-hem om man inte har alternativ som fungerar för dig i den egna verksamheten.

Be att få en presentation av vilka avtal din hemkommun har och vilka alternativ som finns för att få hjälp!

• Öppenvård innebär att du kan bo kvar hemma. Det kan vara individuella behandlingssamtal eller gruppbehandling under dagtid. I behandlingen kan det ingå utbildning, sysselsättning och terapi. Ibland kan de individuella behandlingssamtalen också betyda att du får hjälp med vård- och stödsamordning. Det betyder att en behandlare hjälper dig att samordna dina vård- och stödkontakter – till exempel genom en Samordnad individuell plan, SIP.
• Heldygnsvård och boende där det finns behandlingspersonal eller annat stöd vid svårare problem eller samsjuklighet, till exempel:
• Heldygnsvård på behandlingshem, HVB. Till exempel 12-stegbehandling, ofta fem veckor med möjlighet till förlängning.
• Stödboende. Tillfälligt boende för rehabilitering eller i väntan på ett mer långsiktig boende.
• Särskilt boende. Om du behöver en bostad där du får stöd och hjälp av personal. Den här formen kan sökas av dig som mår fysiskt eller psykiskt mycket dåligt.
• Placering i familjehem. Här bor man hos en familj under rehabiliteringen, ofta under lång tid.

Stäng

Om du söker hjälp för att du använder narkotika och har vårdnad om barn så kontaktas alltid barn- och familjegruppen inom din kommuns socialtjänst. De gör en bedömning om det ska inledas en utredning. År 2020 blev även barnkonventionen lag i Sverige. Barnkonventionen är internationellt avtal om barnens mänskliga rättigheter. Den slår fast i lag att barn är individer och har egna rättigheter, samtidigt som de har behov av stöd och skydd.

 

Socialtjänsten måste utreda om barn far illa

Enligt socialtjänstlagen måste man utreda om det finns risk att barn far illa när det finns skadligt bruk i familjen (Kap 11 § 2, SoL). Det kan leda till insatser som du själv inte har bett om. Socialtjänsten behöver för utredningen inhämta uppgifter om ditt barn från andra för att kunna göra utredningen: referenspersoner och sakkunniga, som till exempel personer i din familjs privata nätverk, förskola, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och från andra myndigheter.

 

Samordning för att hjälpa ditt barn

Om du är orolig för ditt barn kan du också begära nätverksmöten, för att se till att barnet får stöd när du har bekymmer. Det kallas ibland Samordnad Individuell Plan – SIP. Det gäller också om ditt barn hunnit bli myndigt – men då måste barnet bestämma och vilja det.

Du har ingen uttrycklig rätt att kräva sådana möten. Men du kan alltid hävda att samverkan är viktigt enligt socialtjänstlagen och stämmer med den lagens regler om att du ska få vara delaktig i deras val av insats. Och det ska mycket till innan vårdgivare säger nej till en SIP om det finns behov av hjälp från både sjukvård och socialtjänst: När det gäller ditt barns behov ska man se både till din och barnets situation.

(Du kan självklart också begära en SIP för egen del så att man samarbetar över myndighetsgränser när det gäller dina behov av stöd.)

 

Du kan överklaga insatsbeslut från socialtjänsten även gällande barn som du har vårdnaden om

Rätten att överklaga insatsbeslut från socialtjänsten gäller även beslut runt barn som du har vårdnaden om.
(Du kan självklart också begära en SIP för egen del så att man samarbetar över myndighetsgränser när det gäller dina behov av stöd.)

 

Regler för utredning om barn som riskerar fara illa

Vi har lagar som styr vad barn har för rätt och möjlighet som egna personer, inte som en del av en familj. En barnutredning inom socialtjänsten ska vara slutförd inom 4 månader och ska gå till på ett sätt som är reglerat i lagar och regler (läs mer nedan i avsnitten ”Hur går en utredning till?” och ”Utredningens omfattning”). Socialsekreterarens gör ett beslutsunderlag som innehåller förslag på vilken hjälp som bäst tillgodoser barnets behov. Socialnämnden fattar sedan beslutet.

Utredningar raderas i regel efter fem år om barnet inte blir omhändertaget, men om utredningen leder till att barnet blir omhändertaget och du inte har kvar vårdanden så sparas utredningen för framtiden. Ett annat undantag från radering är faderskapsutredningar.

 

Hur går en utredning till?

Först gör man en förhandsbedömning där man tittar på vad socialtjänsten redan kan ha för information om din familj. De talar med dig för att höra din uppfattning. Och de kan tala med barnen. I detta skede får de inte inhämta upplysningar utanför sin egen myndighet eller er familj.

Sedan fattar man ett beslut på chefsnivå om en utredning ska inledas eller inte.

Om man väljer att inte inleda en utredning kan man istället hänvisa till öppenvård eller BUP, Barn och ungdomspsykiatrin. Vissa socialtjänster har en egen öppenvård där du som förälder kan få stödsamtal, även utan att det har gjorts någon utredning.
Om man väljer att öppna en utredning ska du informeras om detta.

Informationen ska innehålla:

• vad som är anledning till utredningen,
• information om vad en utredning innebär,
• förslag på tid för samtal eller besök, och
• handläggarens namn, adress och telefonnummer.

 

Utredningens omfattning

Bara om socialtjänsten beslutar att inleda en utredning kan de ta kontakter som BVC, skola, dagis och sjukvård. De har också rätt att få uppgifter om dina kontakter med hälso- och sjukvården som förälder: uppgifter som behövs för utredningen ska lämnas ut från hälso- och sjukvården. (SoL 14 kap 1 §)

Man får inte göra en bredare utredning än vad som krävs. Hur mycket information de behöver bedöms från fall till fall: man vill veta vad ni i familjen har problem med och hur stora problemen är. Det ska bara handla om sådana uppgifter som har betydelse för just ert ärende.

De ska i möjligaste mån tillsammans med dig som förälder göra en utredningsplan. Det är bara vårdnadshavarna som får ta del av den planen. I denna plan beskriver man vilka kontakter socialtjänsten behöver ta och vilka som föräldrarna vill att man ska tala med. Man pratar inte med ett barns andra släktingar om du inte vill det.

 

Om du och socialtjänsten inte kommer överens om ditt barns boende?

Om du inte vill att ditt barn ska omhändertas men socialtjänsten bedömer att det är enda utvägen kan de tvångsomhänderta barnet enligt LVU, (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga). Det gäller också om ditt barn fyllt 15 år, men själv inte vill ta emot vård ”utanför hemmet”, som det kallas. Ett sådant beslut fattas av domstol.

Både du och barnet har rätt till rättslig hjälp – oftast en advokat. Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader i taget. Men även om omhändertagits finns det regler för din rätt till umgänge med barnet. Detta är fastställt både i Föräldrabalken 6 Kap. 15§, SoL och LVU.

 

Råd kan du få anonymt

För rådgivning kan du söka hjälp anonymt. Men om vården ska uppfylla sina skyldigheter och du ska få den hjälp du har rätt till, går det i längden inte att vara anonym. Stödsamtal i största allmänhet är sällan tillräcklig hjälp.

 

Vad händer med mitt barn om jag måste till HVB-hem?

Dina barn blir inte automatiskt omhändertagna om du har andra som kan ta hand om dem på ett betryggande sätt, som släkt eller vänner. Socialtjänsten ska alltid se till att först uttömma om det finns släktingar som kan hjälpa till vid frivillig placering av barn. Om din behandlingshemsplacering är frivillig görs en plan gemensamt med dig som är vårdnadshavare.

Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader i taget. Sedan omprövas det. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga)

 

Vad du kan göra när ditt barn riskerar att fara illa

Stödgrupper för barn och unga. Det finns mycket du kan göra för att underlätta för ditt barn eller din tonåring under tiden du söker hjälp för dina egna problem. På många håll finns stödgrupper där barn och ungdomar kan delta för att med hjälp av en terapeut bearbeta sina erfarenheter tillsammans med andra i samma ålder.
Att barnen får möjlighet att prata om det de känner och upplever är en väg att minska känslor av maktlöshet och skuld, som ofta uppstår när en förälder mår dåligt.

Kontinuerlig kontakt med andra vuxna. En kontinuerlig kontakt med andra vuxna – släktingar, vänner till familjen eller annan vuxen som står barnet nära – är förstås extra viktig för barnets trygghet och självkänsla när du som förälder har det jobbigt.
Om du uppmuntrar till en öppen kontakt med andra vuxna hjälper du ditt barn att slippa känslan av att familjens ”hemlighet” måste vaktas.

Barn och ungdomspsykiatrin. Du kan vända dig till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, där du bor eller socialtjänsten för att höra vilka stödalternativ som finns för ditt barn.

Stödfamilj genom socialtjänsten. Det finns också möjlighet att be om hjälp med en kontaktperson eller stödfamilj för barnet genom socialtjänsten.

 

Tystnadsplikt för socialsekreterare och familjerådgivare gäller

Om du som förälder tar kontakt med socialtjänsten behöver du inte vara orolig för att obehöriga*) ska få veta det eller något om vad ert ärende gäller. Sådana uppgifter förvaras alltid så att obehöriga inte kan läsa dem, och det är straffbart för personalen att sprida uppgifterna på annat sätt. Ingen obehörig får heller veta om att det pågår en utredning om ditt barn, Offentlighets- och sekretesslag (2009:400).  (Undantag gäller för LVU, där själva domstolsbeslutet blir offentlig handling).

*) Obehörig är den som inte behöver uppgifterna för att kunna sköta sitt arbete och fatta beslut om vilka insatser som kan behövas för dig och din familj.

 

Socialtjänstlagen om kommunernas ansvar för barnen

Socialnämnden skall:
• verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
• i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom (5 kap 1 §)

 

Orosanmälan

Alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar som kan behöva hjälp rekommenderas att göra en orosanmälan. Det gör man till socialtjänsten för att hjälpa till med uppgifter. Viss personal är skyldig att anmäla t ex i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Anmälningsplikten vad gäller barn och ungdomar regleras i Socialtjänstlagen 14 kap. 1 §.
Om socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller riskerar att fara illa är de skyldiga att ta reda på vad barnet behöver. (SoL kap 11). Lagen säger att man så långt som möjligt ska samarbeta med dig som är förälder när det gäller insatser för dina barn (SoL 5 kap 1 §).

Källor: Socialstyrelsen, Socialtjänstlag (2001:453), Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)