”Bra” hjälp är naturligtvis det som fungerar för just dig. Det finns alternativ som har hjälpt många människor, till exempel klientrörelser som har boenden.

Men hos socialtjänst och hälso- och sjukvård bygger behandlingen på teoretiskt grundade metoder som inriktar sig strikt på att du ska få hjälp att bli av med ditt skadliga bruk eller beroende. Sådan behandling ska uppfylla vissa krav.

När du söker hjälp kan det vara bra att ha en checklista för vad ”bra” vård egentligen är. Punkterna i checklistan är viktiga för att se om du får god vård och gäller både för skadligt bruk/beroende och vård för samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser.

Vi börjar med regeln framför alla andra regler: Du har rätt att bedömas individuellt! Det har du rätt till både i kontakt med sjukvård och socialtjänst.

Checklista

1. Du har rätt att bedömas individuellt – efter dina behov och förutsättningar. Det kan handla om att du få svar på frågor om dina vårdbehov och att ni samtalar om vad du behöver. För att du ska kunna få vård som du behöver är det viktigt att kommunen kan erbjuda olika alternativ. Om de inte kan det så finns det ofta annan hjälp att få hos hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska informera dig om att det finns flera olika sorters behandling

2. Du är med och planerar din behandling och rehabilitering. En nyckel till att du ska få ut det mesta möjliga av vård i socialtjänsten eller i hälso- och sjukvården är att du är delaktig i planeringen. Du ska också vara delaktig i valet av vård om det finns flera alternativ. En ”bra” behandlare tar hänsyn till dina önskemål så långt som möjligt.

3. Man bedömer hur stora dina problem med droger är. Det kan de göra med ett screeningformulär, till exempel DUDIT. De här formulären kan du ibland få svara på både inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Du kan också fylla i ett formulär på egen hand hemma för att själv se hur allvarliga dina problem är.

4. Man använder vetenskapliga intervjumetoder. Man intervjuar dig om dina problem för att få en bra bild av vad du faktiskt behöver hjälp med. Hos socialtjänsten brukar det vara formulär som ASI eller DOK som du får fylla i tillsammans med särskilt utbildad personal. För unga upp till 21 år kan också ADAD användas. (Vi beskriver frågeformulären närmare i faktaruta längre ner.)

I hälso- och sjukvården använder man också andra godkända metoder.

5. Bra behandling ska vara strukturerad. Det betyder fokus på det skadliga bruket och beroendet. Allmänt hållna samtal utan fokus på det du behöver hjälp med är sällan effektiva. Behandlingshem av den gamla skolan – ”torkar” – som inte erbjöd andra insatser än att vila och äta upp sig, är motsatsen till strukturerad behandling.

Kontrollera vilken inriktning som gäller innan du tackar ja till en plats på ett behandlingshem som idag kallas HVB-hem (Hem för vård eller boende). Det finns många olika privata och kommunala alternativ i landet, med stor skillnad i behandlingsfilosofi.

6. Behandlingen ska bygga på en beprövad behandlingsmetod. Det kan röra sig om allt från individuell samtalsterapi till KBT och 12-stegsbehandling eller andra former av psykosocial behandling, som handlar om att du får verktyg att ändra din inställning till drogen och dina levnadsvanor. Återfallsprevention är en viktig del.

7. Behandlingspersonalen ska ha kompetens för den metod man arbetar med.

8. Man väger in hur din omgivning fungerar. Har du stöd av familjen eller nära vänner? Kan de hjälpa till och vill du att de ska vara delaktiga under din rehabilitering? Om du inte kan vänta dig stöd från din omgivning kan det vara bättre att åka iväg under behandlingen än att gå i öppenvård på din hemort.

9. Avgörande för val av behandlingsinsats ska utgå från hela din livssituation. Det gäller också din psykiska och din fysiska hälsa. När du söker hjälp hos socialtjänsten kan man med ditt medgivande kontakta hälso- och sjukvården – och det görs en Samordnad individuell plan, SIP.

Hälso- och sjukvården kan också, om du tillåter det, kontakta socialtjänsten.  Det kan gälla att du behöver hjälp med boende, försörjning eller behandling. (Om man anser att du är i så dåligt skick att du behöver tvångsvård, som LVM, och då kan man kontakta sjukvården ändå.)

10. Ett beroende kräver längre rehabilitering än skadligt bruk. Du behöver ordentlig eftervård, helst minst ett år efter att du avslutat den första behandlingen – ibland kallat primärbehandlingen. Eftervården ska vara anpassad till den behandlingsform du fått under primärbehandlingen. Eftervården ska ha tydlig målinriktning på drogfrihet.

Bra eftervård innehåller också hjälp vid återfall. Det finns en särskild metod vid återfall, ”Återfallsprevention”, som är en form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och som syftar till att förebygga återfall. Vi beskriver metodern närmare längre ner.

11. De som har ansvar för din behandling ska samarbeta. Hälso- och sjukvård, socialtjänst, psykiatri, arbets- och bostadsförmedling, försäkringskassa eller kriminalvård? Det spelar ingen roll. För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt måste alla inblandade dra åt samma håll. Det här är välkänt inom både hälso- och sjukvård och socialtjänst, och experterna kallar samverkan och samtidighet för ”mycket viktiga framgångsfaktorer”.

Begär nätverksmöten! Mellan mötena är det bra om du har en kontaktperson att vända dig till och som i sin tur sköter kontakterna med andra ansvariga för din vård. Du kan också begära en SIP, en Samordnad individuell plan, som vi beskrev under punkt 9 ovan.

12. Om du har behov av tolk i kontakt med vården är det viktigt att du får en tolk som du känner förtroende för. Lagen ger dig rätt till tolk. Du kan förstås inte räkna med att alla de här punkterna ska vara uppfyllda. Men de ger en bra grund för vad du bör fråga efter när du planerar din vård tillsammans med din behandlare, oavsett om det sker i sjukvårdens beroendevård eller hos socialtjänsten.

Psykiatrisk diagnos samtidigt med drogproblem

Om du har samsjuklighet, alltså ett skadligt bruk eller beroende tillsammans med en eller flera andra psykiatriska diagnoser – så har du rätt att få hjälp med båda problemen samtidigt. De vanligaste diagnoserna vid samsjuklighet är ADHD och depression eller ångest.

Samma principer som i punktlistan ovan gäller också vård vid samsjuklighet: Du har alltid rätt att bedömas individuellt, att vara med i planeringen, att vården använder vetenskapliga intervjumetoder och behandlingsmetoder och att man ser till hela din livssituation och så vidare.

Läs mer om samsjuklighet på kraftverket.org.

Det finns inte samma hjälp att få överallt…

Tillgången till vård och hjälp från samhället ser olika ut beroende på var man bor i Sverige. På vissa håll är hälso- och sjukvården väl utbyggd. På andra håll, särskilt i glesbygden, kan det vara långt till avgiftningsplatser och mottagningar som delar ut Suboxone, metadon och Subutex – LARO.

Mellan kommunernas utbud av stöd kan det vara ännu större skillnad. Alla kommuner ska följa socialtjänstlagen. De ska erbjuda vård tills du har lyckats sluta med ditt skadliga bruk eller beroende (grundregeln för läkemedelsberoende är att det är sjukvårdens ansvar att hjälpa till).

Det här gör att det i praktiken inte går att garantera att alla får samma eller lika bra hjälp. Det gäller inte minst stödboende och försökslägenheter – här skiljer det mycket mellan kommunerna i landet.

… men det finns alltid hjälp att få!

Om din hemkommun saknar särskild vård för skadligt bruk och beroende så kan de flesta regioner, alltså hälso- och sjukvården, istället erbjuda sådan vård.

Grunden är att regionerna ska erbjuda den vård som behövs i länet – självklart också vård vid skadligt bruk och beroende. Om det behövs kan man hjälpa dig att få vård i en annan region. Det gäller all planerad vård och ingår i den svenska vårdgarantin.

Din region kan också ta emot dig inom psykiatrin eller akutmedicin när du behöver avgiftning, alltså abstinensbehandling.

I storstadsområdena finns ett brett utbud av vård, både i kommuner och regioner.

På 1177.se får du en bild av vilken vård som finns just i ditt län.

Din hemkommuns ansvar vid vårdplan

Om du söker hjälp i en annan stad än där du bor så vill socialtjänsten ofta att din hemkommun ska ta sitt ansvar och ge dig behandling hemma.

Om det saknas bra vård i din hemkommun så kan kommunen köpa vårdplats på HVB-hem. Det finns många HVB-hem i landet att välja på där din kommun kan köpa vårdplats!

Och om din hemkommun har gjort en vårdplan med dig får de inte släppa ansvaret för dig. (Men du har förstås rätt att flytta till annan ort och ändå få hjälp.)

Frivilligorganisationer kan erbjuda stöd

Det finns också nykterhetsorganisationer eller andra hjälporganisationer med bra kunskap om hur man ska hålla sig drogfri – t ex IOGT-NTO och Verdandi.

De kan vara ett bra stöd för dig att hålla dig borta från drogerna. De kan också hjälpa till att ge råd om hur du kan få bra vård från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Läs mer om organisationerna.

Om du använder narkotika men inte är beroende?

Självhjälpsgrupper och andra klientrörelser är bra vägar att få stöd utanför hälso- och sjukvård och socialtjänst. Här kan du också få vara anonym om du vill, vilket ibland kan kännas viktigt.

Kanske upptäcker vården att du har ett riskbruk

Både hälso- och sjukvård och socialtjänst ska hjälpa till att förebygga skadligt bruk och beroende och kanske är det i kontakt med vårdpersonal, socialsekreterare eller studenthälsan som du först får upp ögonen för att du behöver hjälp för att sluta använda droger.

Ofta har du en egen lösning på hur du ska ändra dina vanor som du blir medveten om när du väl börjar prata om problemet. Men du ska erbjudas vård även om du inte är beroende!

Råd och stöd vid riskbruk och skadligt bruk

Din läkare kan remittera dig vidare till beroendevård för att du ska få rådgivning. Du kan också bli rådd att gå i så kallade motiverande samtal, MI (Motivational Interviewing). De går ut på att ta fasta på hur du kan göra för att ändra ditt beteende och din livsstil.

Studenthälsan kan stödja dig att söka rätt vård. Tänk på att du kan stängas av från studier om du har narkotikaproblem som stör undervisningen!

Socialtjänsten kan erbjuda dig samtal och återfallsbehandling. Läs mer itextboxarna Olika behandlingsmetoder och Råd och stöd på internet ovan.

Källor: Socialstyrelsen.se, 1177.se, han.se, studenthalsan.se