Vissa smärtstillande, sömngivande och lugnande läkemedel är narkotikaklassade i Sverige. Det gäller en del smärtstillande, sömngivande och lugnande medel som används inom hälso- och sjukvården.

Många använder och behöver dessa läkemedel och får dem utskrivna av läkare. 7,8 procent av befolkningen 17-84 år använde narkotikaklassade läkemedel som förskrivits under år 2021. Men 4,74 procent använde narkotikaklassade läkemedel på ett icke förskrivet sätt, utan recept från läkare – vilket är olagligt.

Användning av beroendeskapande läkemedel behöver ske inom vården! Det finns risk att du blir beroende och behöver hjälp med det. Om du tror att du har blivit beroende så är det sjukvården som kan hjälp dig. Vänd dig till din vårdcentral i första hand.

I avsnitten nedan beskriver vi den vård som finns om du har blivit beroende. Det finns bra hjälp att få!

 

Vilka läkemedel är beroendeframkallande?

Vissa läkemedel är till sin natur beroendeframkallande. Det handlar om smärtstillande preparat, lugnande eller rogivande mediciner som bensodiazepiner och bensodiazepinliknande preparat,
Z-läkemedel. Den andra stora gruppen beroendeskapande läkemedel är opioider.

Opioider kan indelas i opiater och syntetiska opioider. Bland morfinliknande preparat märks opiater som heroin och morfin. I gruppen syntetiska opioider återfinns fentanyl, oxikodon, petidin, metadon, tramadol och petidin.

 

Risker med längre användning

Det finns förstås situationer när det är nödvändigt att använda de här läkemedlen, även om flera av dem är narkotikaklassade. Att få problem med läkemedel av det här slaget handlar inte om vem som får dem, utan om hur de här preparaten fungerar och under hur lång tid de används.

De allra flesta som fått problem med beroendeframkallande läkemedel har fått sitt första recept i samband med en krisreaktion. Andra har fått medicin mot fysisk sjukdom, ofta mot smärta.

Risker med långvarig användning av opioider är skador på lever och njurar, förstoppning, sömnstörningar, ökad smärtkänslighet, överdoser, hormonella störningar, främst gällande könsspecifika hormoner, tolerans och beroendeutveckling.

Risker med långvarig användning av bensodiazepiner är kognitiv påverkan, trafikolyckor, fallskador, frakturer, andningsdepressioner, tolerans och beroendeutveckling. Bilden vid använding av Z-läkemedel är liknande.

Källor: RFMA, Region Stockholm Läkemedel och hälsa, Karolinska institutet och Akademiska sjukhuset, Uppsala

 

Samsjuklighet är vanligt vid läkemedelsberoende

Det är vanligt att personer med skadligt bruk eller beroende av läkemedel har andra sjukdomar – det vi kallar samsjuklighet. Då har vården extra stort ansvar att hjälpa dig.

Det kan handla om både kroppsliga och psykiska sjukdomar som leder till sämre hälsa och allvarligare sjukdomsförlopp. Dessutom kan personer med läkemedelsberoende drabbas socialt, till exempel genom ekonomiska problem, hemlöshet, problem på arbetsplatsen eller i relation till familj, barn och närstående.

Många med skadligt bruk eller beroende av läkemedel har också andra beroenden.

 

Viktigt att du får behandling för dina olika tillstånd samtidigt

Det är mycket viktigt vid all samsjuklighet att de olika tillstånden behandlas samtidigt, när det är medicinskt möjligt.

Ett skadligt bruk eller beroende av läkemedel är inte sällan en del av bilden vid samtidig psykisk ohälsa. Det kan vara den psykiska ohälsan som gjort att individen först fick det beroendeskapande läkemedlet utskrivet.

Symtomen vid skadligt bruk eller beroende av läkemedel kan misstolkas som psykisk sjukdom, vilket kan vara bra att känna till när du pratar med en läkare så att han inte tror att dina problem beror på psykisk ohälsa när ditt huvudproblem i själva verket är beroende.

Källor: Region Stockholm, 1177.se, Socialstyrelsen

 

Detta är narkotikaklassade läkemedel – exempel:

1. Bensodiazepiner Exempel: diazepam, oxascand, xanor, iktorivil
2. Bensodiazepinliknande, z-läkemedel Exempel: stilnoct, imovane (zopiklon, zolpidem)
3. Opioider Exempel: oxycontin, oxynorm, citodon, morfin, tramadol, metadon
4. Centralstimulerande Exempel: ritalin, concerta
5. Andra preparat: Pregabalin (Lyrica)

Läkemedelsberoende – ett problem som ställer stora krav på vården

Kanske har du bett om samtal i samband med en livskris, men istället blivit ordinerad lugnande? Det är inte ovanligt, och det är heller inte ovanligt att läkaren inte informerat om risken att utveckla ett beroende när läkemedlet skrivits ut.

Men läkemedelsberoende är ofta medicinskt mer komplicerat än narkotikaberoende. Det är ofta en svårare process att sluta med beroendeframkallande läkemedel när du väl blivit beroende, även om det är lätt att tro annorlunda. Det här gäller förstås inte minst om det handlar om flera preparat.

Läkemedelsberoende ställer alltså stora krav på vården, och om du har problem med beroendeframkallande läkemedel kan du ha nytta av att ha läst föregående kapitel om dina rättigheter som patient.

Socialtjänsten hänvisar också ofta direkt till sjukvården, eftersom det i grunden handlar om problem med mediciner. Men du kan också förstås söka stöd hos frivilligorganisationer som stöttar vid psykisk ohälsa och hos socialtjänsten för andra problem än de rent medicinska.

 

Vad kännetecknar ett läkemedelsberoende?

Den första tiden upplever man ofta att man får hjälp av läkemedlet. Sömnen blir bättre, smärtan minskar eller ångesten dämpas. Andra får minde effekter av den nya medicinen, men fortsätter ändå, eftersom läkaren har gett ordinationen.

Problemen kommer ofta långsamt. Det kan ta år att till sist inse att tabletterna är orsaken till – inte lösningen på – allt svårare problem och symtom. Men det kan också gå mycket fort att utveckla ett beroende. I vissa fall bara några veckor. När det gäller opioider eller bensodiazepiner kan det gå fortare.

 

Det börjar med ökad tolerans

Effekten av den dos du tar minskar. Kroppen har vant sig vid preparatet, blivit ”tillvand”. Nu brukar det utvecklas nya symtom. Vanliga biverkningar är koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, panikångest, tidigt uppvaknande, mardrömmar och värk i musklerna.

Om din läkare nu rekommenderar dig att höja dosen för att ”få bukt” med problemen startar en ond cirkel. Först kan det hända att kroppen ”svarar” som det är tänkt. Problemen avtar. Men när den nya, högre dosen efter en tid ytterligare ökar din tolerans, så återkommer oftast symtomen med ännu större styrka: du är i början av ett beroende.

 

Ännu mer medicin?

Om man inte vet att det är tabletterna som är problemet är det inte lätt att veta att det är en beroendeläkare man bör uppsöka. Det naturliga valet när man mår dåligt är istället att gå till den läkare man brukar ha kontakt med. Inte sällan är det samma läkare som har skrivit ut läkemedlet som du fått problem med.

Om du nu har fått svårigheter att orka med vardagen, med jobb eller relationer, kan det hända att dina symtom feltolkas – att det kan vara själva medicineringen som är problemet kommer inte upp till diskussion. Läkaren söker förklaringen på annat håll och kanske väljer att skriva ut ännu ett läkemedel för att avhjälpa vad han tror är en depression.

Det här kan i värsta fall bli början på en karusell av ordinationer där man ersätter ett preparat med ett snarlikt eller nytt läkemedel.

 

…ännu fler symtom!

Samtidigt som man hoppas att den nya medicinen ska fungera kan problemen nu bli värre.

Det är lätt att känna sig maktlös i den här utsatta positionen: Varför hjälper det inte? Varför känner man sig bara sjukare?

I själva verket är nedstämdhet, ångest och overklighetskänslor vanliga problem som beror på egenskaperna hos olika beroendeskapande preparat som skrivs ut i sjukvården. Man blir orkeslös och har svårt att fungera på många plan. Kanske söker man en lösning med ännu en medicin. Den onda cirkeln sluts.

 

Det kan ta tid att bli helt symtomfri

Även om du bara ätit en viss sorts beroendeframkallande läkemedel tar abstinensen ofta tid. Det är normalt, men du kan behöva specialistvård för att se till att nertrappningen inte går för fort. Om du använder höga doser av vissa preparat kan det vara direkt farligt att bara sluta tvärt eller minska dosen för fort.

 

Symtom även när du slutat?

Abstinensen vid beroende av framför allt bensodiazepiner är förrädisk genom att den kan vara återkommande, till och med när du har slutat helt med tabletterna – särskilt om du befinner dig under stress.

Det kan också komma ordentliga ”efterslängar” av symtomen upp till ett par år efter att du slutat. Men också sena men oftare återkommande symtom är ”normala”.

Det kan man också säga om allt läkemedelsberoende: det finns strängt taget inga symtom som är onormala. Det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika preparat, och listan över rapporterade biverkningar kan göras mycket lång för många beroendeframkallande preparat.

Källor: Region Stockholm, Region Jönköping, 1177.se, RFHL

Hjälpen börjar med rätt diagnos

Om du vill fortsätta att gå hos din läkare, kan du be att han eller hon konsulterar en beroendespecialist för att se om du har diagnosen läkemedelsberoende. Ni kan samråda om ett schema för nedtrappning, samtidigt som läkaren rådfrågar en specialistklinik med inriktning på beroende och läkemedel.

Det kan också hända att du behöver komma direkt till en specialistmottagning för en mer omfattande utredning. Be då att få en remiss från din läkare. Om det inte finns vård med inriktning på läkemedelsberoende i den region där du bor kan du hänvisa till vårdgarantin och be att få komma till en annan region.

Om du vill veta mer om läkemedel och vilken sorts biverkningar de kan ge, kan du hitta information på www.fass.se.

 

Symptom kan ha andra orsaker

Det är lätt att fokusera helt på att bli av med beroendet när man väl kommit igång. Men alla symtom behöver inte bero på att du slutat med läkemedlet – även om kanske både du och din läkare börjat tänka i de banorna i första hand. Om du är osäker på vad det är för symtom du har kan du alltid göra en vanlig hälsokontroll.

 

Rehabilitering

Det kan hända att du behöver en period av sjukskrivning. Det kan vara mycket svårt att klara av vardagsstressen under en pågående abstinens. För att abstinensen ska bli så lindrig som möjligt är det viktigt att nedtrappningen går tillräckligt långsamt.

Och du har rätt till samtalsstöd under tiden. Utbudet av samtalsstöd ser förstås väldigt olika ut i olika delar av vården. Det kanske inte finns personal med utbildning i beroendevård på din vårdcentral eller inom rimligt avstånd, vilket tyvärr är normalfallet i glesbygd.

Ett alternativ kan vara att be din läkare remittera dig till den lokala psykiatrin, där är ofta kompetensen större när det handlar om både de här läkemedlen och beroende än i den vanliga kroppssjukvården. Där kan du få en mer omfattande behandling.

 

Viktigt att du känner förtroende 

Oavsett var i vården du hittar en behandlare som kan stödja dig under abstinensen, är det viktigt att du känner förtroende för den som blir din samtalskontakt. Det kan komma bakslag på vägen och behandlarens förståelse för de komplikationer under nedtrappningen som kan dyka upp är en viktig förutsättning för att du ska få ett vettigt stöd tillbaka till en fungerande vardag.

 

Olika behandlingsformer

I inledningen till den här informationen går vi igenom en slags ”checklista” för vad en bra behandling bör utgå ifrån.

Det du kan få hjälp med är att trappa ner läkemedelsanvändning. Exempel på vårdprogram hittar du på Viss.nu. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende ger också rekommendationer om nedtrappning till personer med långvarigt läkemedelsberoende. Där står att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda psykologisk och psykosocial behandling.

Metoderna är exempelvis kognitiv beteendeterapi(KBT), återfallsprevention (ÅP) och Community Reinforcement Approach (CRA). Kontakta din region för att höra hur det ser ut där du bor – kontaktuppgifter för beroendevård och annan psykiatrisk behandling och finns på 1177.se.

 

Den viktiga eftervården

En eftervård i öppenvård med inriktning på beroendet är ofta nödvändig efter att du slutat med tabletterna. Eftersom det är komplicerat att ta sig ur ett läkemedelsberoende bör du räkna in ett år eller längre för regelbundna besök i öppenvård.

Eftervården är den period när du ska ges möjlighet att bearbeta också bakomliggande problem, fysiska eller psykiska. Förhoppningsvis har du möjlighet att prioritera i din vardag så att du under tiden får möjlighet att slippa stress i yrkesliv eller familjeliv.

Studerar du och behöver stöd för att klara undervisningen? Kontakta Studenthälsan. Tänk på att du kan stängas av från studier om du har narkotikaproblem som stör undervisningen!

Om du tror att det skulle fungera på din arbetsplats – be din arbetsgivare om hjälp: Arbetsgivaren ska då anpassa dina arbetsuppgifter under rehabiliteringen, om du inte har använt narkotika på ett sådant sätt att du blir avskedad. 

 

Vem betalar?

Liksom i annan offentligt finansierad sjukvård, gäller vanliga patientavgifter och högkostnadsskydd vid vård på beroendekliniker.

Vem ansvarar för vården av läkemedelsberoende patienter?

Svåra avgiftningar (abstinensbehandlingar) kan behöva sjukhusvård hos någon av de större beroendeklinikerna. Särskilt om du är beroende av flera olika sorters preparat – till exempel både smärtstillande och lugnande.

Den övriga specialistpsykiatrin (psykiatrin i din region) kan också hjälpa till genom:

• Konsultationer till andra vårdgivare för till exempel nedtrappningen
• Vård på avdelning för psykiatriska komplikationer under abstinensen, eller psykiatrisk sjukdom om det finns sådan vid sidan av beroendet.

Vårdcentralen har huvudansvaret

Huvudansvaret ligger hos vårdcentralerna: Primärvården har ett grundläggande ansvar, alltså din vårdcentral. Men den läkare som du fått läkemedlet av från början (husläkare, företagsläkare eller privatläkare) kan, som vi beskrivit ovan, också remittera dig vidare eller konsultera specialister.

Om du fått tabletterna för smärttillstånd/kroppskada får du – när behandlingstiden för ditt beroende är över – fortsätta behandlingen av själva smärttillståndet/skadan hos läkare i kroppssjukvården. Det kan vara en specialist eller en husläkare.

 

Råd på vägen ur ett läkemedelsberoende

Britt Vikander, tidigare chef för TUB-enheten, gav de här råden att tänka på för den som har problem med läkemedelsberoende:

• Kräv din rätt till behandling
• Skäms inte för dina problem. Många gånger kan man inte rå för att man blivit beroende, det har ofta uppstått genom kontakten med vården.
• Vänd dig till din förskrivare i första hand
• Det finns hopp, hjälp att få och kunskaper!

Vid beroende behöver du kanske en mer långsiktig uppföljning än vid ett tillfälligt skadligt bruk. Där kan det räcka att under överinseende av läkare helt enkelt sätta ut preparatet – att du slutar ta läkemedlet.

Källor: Region Stockholm, Region Jönköping, Socialstyrelsen, 1177.se

Texterna är i delar om ansvarsfrågor för vården faktagranskade av SKR och expertis inom beroendevård.