Kommunerna erbjuder stöd till personer som har ett skadligt bruk eller beroende. Insatserna kan variera mellan olika kommuner. På kommunernas hemsidor finns det oftast en rubrik som heter ”Stöd, omsorg, hjälp” eller liknande.

Här brukar man kunna hitta kontaktuppgifter till kommunens beroendevård. Kommunens växel kan också hjälpa dig.

En del kommuner erbjuder öppenvård i form av samtal med behandlingspersonal. Dit kan du vända dig utan utförd utredning och beslut enligt socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen, SoL, gäller när du söker hjälp hos kommunen.

Enligt SoL har man rätt till stöd för sitt uppehälle och sin ”livsföring i övrigt” när man inte själv kan reda ut sin situation eller få hjälp av någon annan. Det kan bland annat handla om behandlings- och stödinsatser.

Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen grundar sig på ditt behov och din situation. Biståndet får inte villkoras med en motprestation, till exempel nykterhet. Det gäller både försörjnings- och behandlingsinsatser.

Socialtjänsten stöttar dig

När du vänder dig till kommunens socialtjänst för att få stöd så kallas det att du gör en ansökan. Det kan ske med ett enkelt samtal. När en socialsekreterare tar emot en ansökan är han/hon skyldig att inleda en utredning. Beslut ska fattas inom rimlig tid.

Utredningen kan innebära samtal och intervjuer vid ett eller flera tillfällen. Det är så för att socialtjänsten ska få en bra helhetsbild av din situation och dina behov innan beslut fattas.

Dina föräldrars/vårdnadshavares roll i kontakt med socialtjänsten om du är under 18 år

När det handlar om sådant som hanteras av socialtjänsten finns lagar som säger att barn alltid ska få vara delaktiga. Till exempel ska barn som är 15 år och äldre få vara med och bestämma om den hjälp som erbjuds via socialtjänsten.

När du är omyndig och har problem med skadligt bruk eller beroende ska dina föräldrar/vårdnadshavare vara med och påverka vilken vård du får. Men dina önskemål väger tungt när ni bestämmer vad som ska bli nästa steg bort från det skadliga bruket eller beroendet för dig.

Dina vårdnadshavare ska kunna delta när socialtjänsten och du tar fram din vårdplan. Vårdplanen är en långsiktig plan som både du och dina/dina vårdnadshavare undertecknar.

Från 15 års ålder kan du också få stöd och hjälp utan att vårdnadshavaren har godkänt det!

Vårdplan och genomförandeplan

Det är viktigt att du är delaktig i planeringen av din vård. Planeringen kallas för vårdplan och ska ske med ditt deltagande. Därefter ska behandlaren och du tillsammans göra en genomförandeplan som mer detaljerat beskriver hur din behandling ska se ut.

Om du godkänner kontakt mellan myndigheterna så är kommunen och regionen skyldiga att samarbeta med andra vårdgivare som du har kontakt med. Om du är under 18 år är grundregeln att dina föräldrar/vårdnadshavare deltar i planeringen. Du kan dock få hjälp utan att dina föräldrar eller vårdnadshavare godkänner det från att du är 15 år.

Samordnad individuell plan (SIP)

Om du behöver insatser från både socialtjänst samt hälso- och sjukvård så ska de tillsammans upprätta en samordnad individuell plan. Det står i socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen. Du ska ha godkänt att de samverkar. Dina vårdnadshavare har som grundregel också en roll i din SIP.

Anmälningsskyldighet angående barn

Alla som jobbar inom vården för skadligt bruk eller beroende är skyldiga att vara uppmärksamma på hur barn har det. Sekretessen bryts vid misstanke om att barn far illa och personalen är skyldiga att anmäla till dem inom socialtjänsten som utreder barns situation.

I dessa sammanhang är du barn tills du fyllt 18 år. Den som arbetar med barn och som upptäcker att ett barn far illa måste göra en orosanmälan till socialtjänsten. Då kommer socialtjänsten att prata med dina vårdnadshavare och dig för att se om de behöver göra en utredning.

Tvångsvård

Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, reglerar förutsättningarna för tvångsvård på grund av skadligt bruk eller beroende för unga under 20 år. I undantagsfall kan även Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM,  bli aktuell.

För de som är 19–20 år kan det ibland vara svårt att avgöra om det är LVU eller LVM som bör användas – och det finns inte någon undre åldersgräns för LVM. Men när det gäller barn och ungdomar upp till 20 är LVU tänkt att användas före LVM.

Lagar om tvångsvård används bara när det är risk för att man inte överlever och/eller utgör en allvarlig fara för sig själv eller omgivningen. Frivillighet ska provas först. Tvångsvård syftar till att motivera till frivillig vård och får pågå i högst sex månader, därefter måste ett nytt beslut fattas.

Stödperson

Du kan alltid ta med en person som du litar på i kontakten med hälso- och sjukvård och myndigheter. Ingen får neka dig den rätten. Det kan vara en närstående, skolkurator eller annan person som du vill ha med dig.

Är du hotad?

Vänd dig till polisen om du är utsatt för allvarliga hot och behöver skydd.

Behöver du ”sekretessmarkering”, att dina adressuppgifter döljs, och är under 18 år så är det dina föräldrar eller vårdnadshavare som ska ansöka om det. De behöver vända sig till Skatteverket. Det betyder att ingen får lämna ut dina adressuppgifter utan tillstånd och säkerhetskontroll.

För att få sekretessmarkering är det bra om du har någon form av intyg som bekräftar hotsituationen. Det kan du få från till exempel polis eller socialtjänst. Personal på socialförvaltningen eller polisen kan också ansöka om detta skydd för dig.

Om du är över 18 år kan du ansöka själv.

Däremot betyder en sekretessmarkering inte att du får skyddad identitet; här behöver polisen kopplas in.